Kajans

Semestervecka tre är avslutad och därmed också vår gemesamma ledighet. G fick iallafall mjukstarta sitt jobb igen. Ledig måndag och sedan följde tre dagars arbete 04.00-11.00. Därefter tre dagars ledighet igen. Jag skulle aldrig kalla 04.00 för mjukstart men vi kunde äta frukost tillsammans när han kom hem och låtsas som om inget hade hänt.


Samtidigt inledde jag mina fantasiveckor. Jag har ytterligare tre veckors semester - hur fan jag nu kan ha det, jag måste ha räknat fel - och jag hamnade i två låtsasvärldar samtidigt:

1. Lyxhustruns värld. Det har väl aldrig egentligen lockat mig att vara lyxhustru men nu ska jag passa på att gå in i den rollen och känna hur det känns. Fast nån äkta lyxhustru kan jag nog inte bli eftersom min sambo inte tjänar tillräckligt mycket för att jag och min papillon ska kunna ta jeepen till stan, köpa en latte, strosa i butiker, unna mig en manikyr och avsluta med en golflektion innan jag åker hem igen. Det är nog snarare hemmafru jag kan leka. Se till att huset städas, gräset klipps och att maten är färdig. Däremellan kan jag lata mig, motionera, pilla i trädgårdslandet, gjuta lite betong och lyssna på Sommar i P1.
2. Den yrkesversamma konstnärens värld. Genom att ägna dagarna åt olika former av skapande för avsikt att säljas kan jag leka hantverksproffs. Så här skulle det alltså vara om jag hade hantverket som mitt enda levebröd. Spännande fast en riktig ryggmördare. I detta fall gäller det att vara vältränad för det innebär hårt kroppsarbete.

Fast jag hamnar väl nånstans mittemellan hemmafrun och hantverkaren så något äkta prova-på-liv blir det inte. Snarare nån slags halvmessyr. Semester helt enkelt.

Det regnar ute. Kajan bloggar.

Hittar en annons i tidningen som tilltalar oss. Dag Vag på Vinöns värdshus den 12 augusti?

Tisdagen den 7 juli

Vi vaknar upp ur vårt tungsinne och den saknad som Cirkus Paddal lämnade efter sig. Tomrummet måste nu fyllas av något annat än dem. Hur svårt kan det va?



Dagen bjuder på uppehållsväder och vi grejar i trädgården. Jag gjuter några betongalster men försöker att hålla igen lite på ivern eftersom min rygg är halvdan. Vi åker till Larssjön, nästgårds, och springer en träningstävling i orientering. När livet, hälsan och de närliggande tillfällena bjuds så tar jag gärna vara på dem. Även den här gången springer jag bakom G och kollar så han gör rätt. Det gör han för det mesta så snart är det dags att han springer själv.



Det behövs inga TV-såpor i Getingedalen. Vi har en granne. Utan att gå in på detaljer kan jag berätta att här händer det mera än i Tre Kronor, Rederiet och Skilda Världar tillsammans. Jättespännande underhållning när man vänder skvallersidan till. Trasslig familjetragedi om jag väljer att vara människa. Tur att jag är så präktig. Lite spännande såpaintriger kanske skulle röra om i grytan då och då?

Vi ser Morden i Midsomer på kvällen och sen hör vi Sommar med Nour El-Refai. Den tjejen har hittills varit ett frågetecken för mig men nu klarnade bilden något.

Onsdagen den 8 juli

Riktigt fint väder faktiskt men inte så vackert som det var under de magiska veckorna 26 och 27. Fast jag är optimist. Det magiska vädret kommer tillbaka. Vi ägnar första delen av dagen åt rosenlunden. Grävning, plantering, plattsättning, stenläggning, klätterstödskonstruering och dekorering. För en enda liten ros som förmodligen kommer att frysa ihjäl i vinter. Nåväl, det finns väl något mindful och relationskittande i att skapa en rosenlund tillsammans med sin sambo. Även om rosen dör.


Vi softar på vår trapp, bakar bröd, skapar i betong och dricker drinkar. Den här kvällen är det G som somnar först i soffan. När han snarkar så högt att jag inte längre hör vad de säger på TV:n är det dags att snubbla upp för trappan till sovrummet istället.


Torsdagen den 9 juli

Det ösregnar. Hela dagen. Fast det är helt enligt prognosen och det känns mycket lättare att accpetera då på något sätt. Vi passar på att åka till stan och göra tråk-ärenden. Något vi har pratat om att göra ända sedan i måndags men inte velat ta tag i. Vi vill inte lämna dalen i onödan. Regnet gav oss tillfälle att göra slag i saken. Logistikmöte. Det gäller att få med ALLT när vi ändå far.



Det vankas pizza ikväll. Hemlagad så klart. I vedspisen...

Förresten 1: G har fått jobb. I oktober byter han arbetsgivare och arbetsuppgifter. Han vägrar att gå med på de nya förhållandena som erbjuds driftledarna på Swebus och tänker därför sätta sig bakom ratten igen. Buss på! Jag är glad att han har jobb.

Förresten 2: Garaget är beställt! Nu ska det bli Barn Raising i sann Amish-anda!

Lördagen den 27 juni

Det härliga semestervädret håller i sig. Vi mixtrar med våra trädgårdsprojekt. Går till Kalltjärn, badar och dricker öl. Äter middag och lyssnar på Linda Olssons sommarprogram i växthuset. Hennes tema är kärlek och vänskap och hon lyckas hålla oss fångade ända till slutet. Jag läser hennes Sonat till Miriam - och fyra andra böcker -  just nu så hon kändes aktuell. För mig. Därefter går vi in och ser Heartbreak Kid. En Farrelly-film som stimulerar en helt annan del av hjärnan än vad Fru Olsson gjorde.

Söndagen den 28 juni

Vädergudarna skämmer bort oss. Jag har ont i ryggen och i min gamla arm (till skillnad från den nya) så jag försöker ta hand om mig. Lite spikmatta och lite armträningsövningar. Fast jag är nog för sent ute. Jag kanske borde ha tänkt på kroppen redan när jag grävde landet, bar stenen, körde skottkärran och staplade betongplattorna. Jag börjar förstå vad G menar när han blir arg på sin kropp och det faktum att den åldras och blir svagare just därför. Jag vill inte heller acceptera att jag inte kan göra samma saker lika länge som förr. Det var inga problem att slitjobba för några år sedan men nu får man men av det. Värk som påverkar det fortsatta arbetet och, inte minst, humöret.

Vi får besök av G:s släkt som uppvaktar honom på hans födelsedag, om än lite sent. Presentskörden blev god. När allt firande är över kan vi konstatera att vi har två nya träd och fem klätterrosor som ska planteras. Mer grävande. Sånt som vi egentligen tycker är roligt.

Av jordgubbarna som inte gick åt till födelsedagstårtan gör vi varsin Frozen Strawberry Daiquiri och vi får sitta ute ända till klockan 21 för knotten. Eric Bibb, kvällens sommarpratare, är sövande. Han får bara 20 minuter av vår tid.

Måndagen den 29 juni

Dagen, som bjuder på lika fint väder som igår, börjar med ett sammanträde. Vi är nu inne i veckan då det vankas storfrämmande och vissa saker måste liksom fixas. Gräsklippning och trädplantering står på programmet och därmed är även dagens motion avklarad. Min rygg är dålig och jag får tid hos en akupunktör/massör redan på onsdagen.

På kvällen bjuder vi in två tårtglada barn för att få hjälp att göra slut på resterna från gårdagen. Nygjord tårta i all ära men gårdagens jordgubbstårta är nästan ännu godare. Vi avslutar vid Kalltjärn med ett dopp. Hasse Alfredsson underhåller oss via sitt Sommarprogram och sen somnar vi framför CSI.


Tisdagen den 30 juni

Idag är det - fint väder! Det gäller att vara mindful och inte bli bortskämd. Vi smörjer in våra nordiska hudar med solskyddsfaktor för vi ska konstruera en rosenlund. Av armeringsmattorna knypplar vi ihop nån slags klätterstöd och formen blir trekantig den här gången. Jag får nöja mig med de lite lättare arbetsuppgifterna eftersom min kropp säger ifrån.



På eftermiddagen tar vi på oss löparkläderna och åker till Östanbergshyttan för lite orientering. Ett ypperligt tillfälle för G att friska upp sina nybörjarkunskaper. Om han inte håller i dem så kommer de att gå förlorade så jag struntar i min egen träning den dagen och erbjuder mig att skugga honom. Det betyder att jag springer bakom honom och får bara säga till när det är på väg att "barka". Efter tre "barkar" tappar han sugen och vi byter strategi Jag övergår från skuggare till hjälpare och nånstans hittar han ny kraft.

Hur det än gick med orienteringsbiten, han är ju ändå fortfarande nybörjare, så är jag rejält imponerad av två saker:

1. Att lyckas få tillbaka lusten efter att ha tappat den rejält nånstans på väg till fyran.
2. Att han sprang så fort, mycket och bra! Knät håller för allt större påfrestningar.

Kvällen bjuder på ett dopp i Kalltjärn och Morden i Midsomer.

Onsdagen den 1 juli

Även juli bjuder på vackert väder. Trots detta - färd till stan. Inköps- och ärenderunda. Massör och akupuktör Stafan Falck gör under med min rygg. Dit ska jag gå tillbaka. Resten av dagen ägnar vi åt matlagning, bakning, städning och längtan.

Torsdagen den 2 juli - söndagen den 5 juli

Cirkus Paddal gör entré vid 18-tiden på kvällen och här följer några dagar på rosa moln (eller är det kanske rosémoln?) och mycket kärlek. Blotta närvaron av denna familj får mig att må bra och det är inte så viktigt vad vi gör. Det räcker med att finnas. Vi går iallafall ner till Kalltjärn. Det finns fyra badglada barn i sällskapet och deras vilja är vår lag. Man kan ju dricka rosévin även där.



Sedan följer mat, öl från Grebbestad, Morrissey, husvagn, Reeeeeally?, fästingtrauma, nybakt bröd, Lockgruvan i Pershyttan, gruvfrun, sur tonåring, blöt hund, 11 meter vattenhjul, sur tonåring, kliande 10-åring, kaffe, gruvans bortglömda snickeri, slagg, nummer 113, stånggång på halvfart, antik mobiltelefon, gruvhaken, flodpärlmusslor, Tape Recooooorder, sektion grön, äggboden, Reeeeeeeally?, fästing, Swedish Metal Aid, smultron, gruvsvengelska, sektion blå, ulliga gulliga kycklingar, bao, knott, regnskur, hyllningshemsida, skapande barn i verkstan, hundvalpar, matlagning, toadtröja, grillning, Reeeeeally?, Mongo Daiquiri, bröllop, bao, chokladkaka, spikmatta, tupplur, brandvarnare, avsked.





Sen blev allting grått.

Måndagen den 6 juli

Vi vaknar ur vår sorgkoma och konstaterar att vi har en hel vecka av gemensam semester kvar. Vi kanske ska glädjas åt den istället för att sörja att vi har det mesta bakom oss. Det blir en resa till stan för några ärenden och i övrigt tillåter vädret inget annat än inomhusaktiviteter. Nu ska vi läsa böcker, elda i spisen och mysa.

Hur svårt kan det va?

Kom plötsligt att tänka på en dokumentär som jag av en tillfällighet råkade se på SVT för ett par veckor sedan. Ni vet, man sätter på TV:n i brist på annat middagssällskap. G var på jobbet. Där visas Trädälskaren, en skön historia om en skön kille som tröttnar på storstadslivet och bygger en koja i skogen. Den går naturligtvis att beskåda på SVT play.

I en centrifugal kultur där vi slängs utåt hela tiden behöver människan en centripetal rörelse som motvikt. Vi behöver hitta långsamma arenor, fickor i tiden, där vi kan hinna ikapp oss själva. Detta kräver dessutom en fysisk plats, en plats som är min. Klostertraditionen är ett exempel på detta. Enligt religionspsykolog Owe Wikström, som för övrigt figurerar i filmen och som ligger bakom det mesta som jag skriver här, så växte klosterkulturen upp som en reaktion mot den förvirrande centrifugalkraften. Det finns ett latinskt begrepp för detta.

Hic Locus Sanctus Est. Detta är platsen.

Jag kan aldrig fly från mig själv. Det gäller att hitta platser där jag står ut med mig själv.

Getingedalen.

På jobbet går jag under benämningen Ferrarin. Ingen av mina kollegor tror mig när jag säger att vi lever enligt slowkulturens normer hemma i Getingedalen. På jobbet ser jag tydligen till att hastigheten över dygnet trots allt är konstant. Sen kom flytten. Den som jag beskrev i förra inlägget. Jag fick chansen att forma ett nytt fritids och jävlar - den chansen tog jag. Mina kollegor är antingen för gamla eller lägger allt krut på andra formationer (min jämngamla estetkollega renoverar hus) så jag fick chansen att styra. Därmed blev jag Simon.

Simon says is a game for three or more players (most often children). One of the people is "Simon". The others must do what Simon tells them to do when asked with a phrase beginning with "Simon says". If Simon says "Simon says jump", the players must jump (players that do not jump are out). (Från Wikipedia)

Först trodde jag att de åsyftade min tendens att dominera. Vid det senaste medarbetarsamtalet fick jag idel positiv kritik men min chef hade också noterat att jag tog mycket plats, både på gott och ont. Jag vet, men jag skyller på mitt stjärntecken. Fast det var nog Simon i Simon & Thomas som min käre arbetsledare tänkte på när han döpte om mig.

Äntligen! Nu är min julklapp på gång. Alltså G:s julklapp till mig från 2008. Den som väntar på något gott... En rakuugn är under leverans till Getingedalen och jag ser fram emot att kunna bränna lite nya spännande grejer. Det roliga är att jag fick samma present när jag fyllde år i mars. Det är ju rationellt. Att ge bort samma sak två gånger menar jag. Hade jag inte frågat förra veckan Duuuu, den där rakuugnen... så hade han kunnat ge bort den tre gånger. Nej jag är inte bitter. Anledningarna till att det tagit sådan tid var nog samma som det alltid är när det kommer till Herr G; skyhöga ambitioner och lika mycket tidsoptimist. Tanken var att han skulle ha tillverkat ugnen själv men det blev ett alltför stort projekt som konkurrerades ut av mera attraherande dito. Jag har ju haft så mycket annat, du vet. Jo, jag vet men nu kommer vi till nästa spännande karaktärsdrag; prioriteringsförmåga. Detta är dock godtyckligt. Det jag anser vara knepig prioritering kan han istället tycka vara värt VM-guld i logistik. Därom kan jag inget säga förutom att jag inte är typen som väntar hur länge som helst. Jag vill dock komma med ett litet exempel.

Imorgon förmiddag åker vi söderut (Morrisseys Meat is Murder-konsert i Borås). Dino ska städas, packas och bäddas inför avresan och en av oss jobbar, en har semester. Den som har semester skulle laga bilstereon under tiden den andra var på jobbet. Dessutom skulle stereomekanikern hinna åka in till stan och uppvakta mammas nya kille på 84-årsdagen. Sen skulle vi städa och allt det där tillsammans på kvällen. Istället för att meka bilstereo så målar han om en fläckig fönsterbräda och smider planer inför ett betonggjutarprojekt i industrimått. Vår gemensamma packningskväll går just nu om intet. Någon lagar bilsteron.

Det har forskats om sånt här. Våra olika personligheter och styrkor. För man måste kalla det för styrkor. Inte fokusera på svagheter, aja baja. Därför går vi nu under smeknamnen Kajan Blå och Gröne G. Edward de Bono utformade metoden Sex tänkade hattar och dessa har olika färger. Tack vare dessa hattar och färger tycker jag nog att det är lättare att förstå min partner. Kommunikationen blir tydligare på något sätt. Det är skitsnack att män skulle komma från någon annan planet. Accepterar man ett sådant boksäljartrick så accepterar man också trassliga kommunikationer. Man kommer aldrig hitta genvägarna eftersom man inte tror att sådana över huvud taget finns.

Inget garage än. Men det börjar närma sig på något sätt. Jag vet inte på vilket sätt men det känns i luften. Fast vi, eller framför allt Gröne G, är redan någon annanstans i tankarna. Nu ska det byggas en gäststuga av bastuvirket (Hurra säger Kajan som absolut inte vill ha någon bastu) uppe på kullen i skogen bakom svarta vedboden. Därför sliter han med mossa och rötter och annan natur som under de senaste 100 åren har växt över en kal bergknalle. Sen planerar han att bygga in vår veranda till modell punch. Helt okej säger Kajan Blå men ska vi inte ta en sak i taget? Det ena behöver inte utesluta det andra menar Gröne G och kommer med ytterligare ett drömprojekt; ett orangeri modell realistiskt. Om vi tar bort köksfarstun som sitter på husets högra gavel och bygger ut gaveln med ett inglasat parti så behöver vi bara bygga tre väggar och dessutom får vi vårt efterlängtade uterum med anslutning direkt till köket. Ett uterum som vi inte riktigt har lyckats få till på det tilltänkta däcket. I tanken alltså. Det är tur vi ska bo kvar här för det här kommer att ta tid.

Jag är glad om vi hinner flytta på våra perenner i sommar. Det ska bli nya rabatter på nya platser och det kommer att bli så bra. Jag får börja om med alla mina blommor och det kan de behöva, delas och föryngras.

Nästa vecka fyller G 44 år. Duuuu älskling, jag har haft lite mycket på sistone... Inte Kajan Blå. Hon funkar inte så. Hon är ju blå. Det är inte hennes recept på ett långvarigt förhållande. Mina föräldrar vill också uppvakta G på hans födelsedag. Följande elektroniska brevväxling illustrerar den pigga pensionären och dennes hektiska tillvaro:

F = föräldrarna; K = Kajan

F: När får vi komma och uppvakta G?
K: Nästa söndag.
F: Då kan inte vi.
K: Nu på söndag då?
F: Då kan vi inte heller.
K: Det är kanske bättre att ni säger när ni kan istället.
F: På måndag är det tandläkaren, på tisdag är det golf, på onsdag är det bridge, på torsdag ska jag till frissan och på fredag reser vi bort och kommer aldrig mera hem igen (typ).

Imorgon förmiddag får vi semester båda två, både Gröne G och Kajan Blå!

Måste hålla tungan rätt i munnen så att jag inte börjar skriva på finska. Har haft live show från Jukolan Viesti (världens största orienteringsstafett) på datorn hela dagen. Jag brukar vara med där - det är en förbannat skitkul upplevelse - men tyckte att jag hade tränat för dåligt under våren. Jag kommer igen 2010. Som 40-åring.

Fick dock ett ryck under eftermiddagen, tog en paus från den finska cirkusen och sprang en egen runda i skogen. Hunden var rastlös och något sa mig att jag skulle vara väldigt nöjd efteråt. Dessutom hade jag, min vana trogen, varit inne på världens bästa vädersite och sett att det skulle börja regna klockan sex och hade jag inte kommit ut innan dess skulle det aldrig bli av.



G jobbar natthelg. På måndag börjar hans semester. Själv ska jag slava i fyra dagar till sen åker vi till Borås. Eller slava, jag har verkligen inget slavjobb. Det har ju varit skolavslutning och efter den brukar mitt jobb vara extremt slappt och behagligt. I år undantaget. Vi har flyttat fritids till en annan byggnad. Jag avskyr att flytta och såg definitivt inte fram emot att bära möbler och kartonger under den tiden då vi normalt brukar dricka kaffe, läsa tidningen, baka, sola och snacka skit. Ibland tar vi hand om barn också men för det mesta tar de hand om sig själva. Hur som helst, jag behövde inte flytta en enda sak. Jag sa åt våra 20 sommarlovsbarn att de skulle få vara med om att slå ett flyttrekord och vips så hade jag 20 flyttkarlar som slet och kämpade för att slå det obefintliga rekordet. Dumma Kajan. Man får inte lura barn. Men jag matade med glass och glada tillrop och de hade skitkul så situationen blev en så kallad win-win. Nu är jag med och formar ett nytt fritids. Ett bättre fritids. Mitt fritids. Det kommer att bli skitbra.

Det är dock inte bara fritids som flyttar. Det går en tornado genom hela skolan och alla klassrum ska byta plats. Vi tror att vi har kommit på den ultimata och logistiskt mest effektiva användningen av våra lokaler. Därför hyrde vi en container och passade på att slänga en förskräcklig massa möbler och saker. Sånt som Kajan sen tog hand om. Sånt som kommer att bli perfekt i den framtida verkstaden och under sommarens kurser.

Apropå kurser. Den första är redan avklarad. Jag hade ett gäng betonggjutare på besök och kursen blev så där löjligt lyckad. Helt perfekt. Jag har redan gått i alla fällor.



Det kom en sotare på inspektion. Det som tidigare varit godkänt är tyvärr inte längre det. Nya regler råder och det är bara att anpassa sig annars täcker inte försäkringen vid en eventuell eldsvåda. Egentligen skulle vi behöva bygga om hela huset eftersom takstolarna på vinden står för nära murstocken men vi fick tack och lov dispens eftersom det inte fanns några tecken på tidigare överhettning. Det har ju funkat sedan 1939. Men att bygga väggar i anslutning till murstocken var ändå too much. Även om de har kunnat stå där sedan huset byggdes så måste de bort. Tänk om vi hade vetat det när vi byggde om köket. Nu kom vi undan med en inspektionslucka men ändå. Sen måste vi fästa takstegen i alla hörn och montera en permanent stege på fasaden och...



Borås på torsdag. Morrissey. Vi ska nog passa på att se lite andra saker när vi ändå är ute och rullar. Vi har ju faktiskt semester och inga planer för midsommarafton. Vi tror att vi ska stanna till på några olika platser efter Vänerns södra strand. Bland annat Lidköping och Rörstrand Center, Läckö slott och Hunneberg utanför Trollhättan. Hunneberg är sevärt för sina 60 meter höga diabasklippor och lär vara Sveriges älgtätaste plats. Vi får se hur många övernattningar det blir. I dino förstås.

Det är hårdrock på TV:n på undervåningen. Det känns som en perfekt ljudmatta till den finska speakern i datorns högtalare.

Det är gråkallt ute. Kajan är inne vid datorn. Har just sett Niklas mat från den 21 maj på SVT Play. Det vegetariska avsnittet. Det är helt i min smak att kunna plocka fram lite god TV när vädret och aktivitetsmängden tillåter.

Det har varit fullbokade dagar och kvällar den senaste tiden. Aktiviteterna har varit av både frivillig och mer tvångsartad karaktär. Ikväll blev det plötsligt lugnt så vi tog en promenad för att sedan gå hem och laga mat. Basilikan är fullvuxen nu så det blev hemgjord pesto.



För G ter sig tillvaron just nu relativt behaglig. Han fick ont i en axel, träffade en doktor som sjukskrev honom och blev ordinerad avlastning. Tänk den som blev ordnerad lite avlastning. Fan vad lycklig jag skulle bli. Avlasta - inte G:s starka sida direkt. Men människan är en anpassningsbar varelse och redan nu, en dryg vecka efter läkarbesöket, är han riktigt bra på att avlasta. Han gör inte många knop. Soliga dagar avlastar han på en filt på gräsmattan och regniga dagar avlastar han framför datorn.



Mormor har fyllt 93. Det blev en omtumlande tillställning i samband med detta. Det är svårt att tro när man får veta att det egentligen handlade om 90 minuters picknick vid Bagarstugan i Närkes Kil men det går att få snurr på det enklaste lilla kalas om man sätter alla gamlingar på ena sidan. Visst går utvecklingen snabbt nuförtiden men tyngdlagarna är fortfarande samma gamla som förr. Alla överlevde och det var nog min far, som stod några meter från alltihopa, som mådde sämst efteråt. Han mådde nog sämst redan innan också. Han mår alltid sämst. Han har, eller har haft, alla sjukdomar som finns. Enligt moster AG kommer han att bli ett medicinskt fenomen eftersom han kommer att vara den första mannen med livmoderhalscancer.

Framtiden. Ibland tror jag att det är bra att skriva om den, ibland bör jag låta bli. I det förra inlägget skrev jag hur vi skulle på konsert och sedan klyva ved. Det gjorde vi inte alls. Däremot gjorde vi Tysslingedagen riktigt ordentligt. Det blev alldeles för trevligt, fint väder och långvarigt och när vi kom hem fanns det ingen som helst energi - eller tid - för att ladda om och åka på konsert. Dagen därpå var som sagt inbokad för vedsågning men då regnade det och att halka omkring i skogen med en motorsåg verkar risky. Till och med för G. Vi såg film istället. Australia (dålig) och The Wrestler (bra). Men sen skrev jag också hur frrrrrrustrrrrrrerad jag är eftersom jag inte orkar eller hinner vara i verkstan. Det behövdes tydligen bara ett litet utbrott för nu är jag där titt som tätt. I natt går ugnen. Hur svårt var det egentligen?



Ja jävlar. Härom dagen fick jag ett ryck och rensade allt ogräs ur rosenbusken iklädd en favorittröja från Indien - en som min favoritkille köpte åt mig när han var där för två år sedan - och det var kanske inte så clever. Taggarna drog ut en massa små trådar ur tröjan och jag förbannade min impulsivitet, gick in till sylådan, tog fram en synål för att dra in alla trådar på insidan av tröjan istället. Sen skulle jag trä i tråden i nålsögat. Jag lyckades till slut men så här illa har det aldrig varit förut. Ska vi slå vad? Jag har mina första läsglasögon innan året är slut. Åtminstone när jag ska sy.

Apropå ogräs. Vi har massor och vi lagar mat på det. Både nässlorna och kirskålen åker i grytan nuförtiden och om det inte vore för enformigheten så skulle vi kunna leva på det i flera veckor. Vi har stora ätbara ängar. Dessutom har vi gett oss fan på att inte köpa någon gödning i år utan bara tillverka vår egen. Genom att samtidigt köpa den allra billigaste jorden så kommer vi förbaskat billigt undan i år. Förutom den skit som grannens hästar lämnar efter sig när de är på rymmen i vår trädgård så tillverkar vi nässelvatten. En stor bukett nässlor i en hink med vatten. Låt stå en vecka. Rör om då och då. Sila bort nässlorna ur det stinkande vattnet och vips! Där har du din gödning. Häll en tiondel i kannan och fyll upp med vatten. Billigare blir det inte.



Nästa gödsel stavas kompost. Förrförra årets köksavfall tillför jorden allt vad den behöver och nyklippt gräs mellan rädisorna och salladen gör också susen åt odlingarna. Varför inte slänga på lite aska från kaminerna när man ändå är igång? Även det ett näringsrikt tillskott. Sist men inte minst - urin. Ja jag erkänner! Jag pinkar i vattenkannan! En tiondel golden shower i vattnet får blommorna extra färgstarka. För den sistnämnda häller jag inte över köksväxterna. Nej där går gränsen...



Nu har de första knotten anlänt. Jag vill inte kalla det för invasion men så tidigt som i maj har jag aldrig stött på dem förr. Jag är jävligt sugen på att åka till Granngården och höra om deras maskin för mer än 5000 kronor verkligen fungerar. Garanterat effektiv mot knott står det i reklamen och för de pengarna hoppas jag att det stämmer. För snart kommer perioden då vissa kvällar är så knottiga att man inte kan vara ute. Hur fint vädret än är. Visst, det är fint inomhus också men om vi ska bygga garage så vill jag inte behöva gå in klockan fem på grund av knotten. Då blir vi aldrig färdiga. Fast vi har ju inte ens börjat och jag frågar inga frågor. Det är lugnast så. Granngården nästa!



Min närmaste kollega, en ung man på 27 år, kom i sarong till jobbet igår. Det var 25 grader varmt och åtminstone alla tjejer vet ju hur skönt det är med kjol på sommaren. All heder åt honom som sår frön i jämställdhetens tecken hos våra 85 elever. All heder åt honom som vågar bryta denna absurda oskrivna klädsellag som säger att kvinnor får gå klädda som män men inte vice versa. All heder åt honom som svarar upp mot blickar och kommentarer. Han har inte ens kjol. Han har sarong. Ett av Asiens vanligaste klädesplagg på män.

Jag läste en undersökning som visade att de pappor som var sämst på att vara pappalediga är politiker. Näst bäst - men ändå långt ifrån bra - var pappor som jobbar med barn; förskollärare, fritidspedagoger och lärare. På första plats kom statistiker. Först blev jag lite förvånad men så började jag tänka. Dessa manliga statistiker är kanske ändå den kategori pappor som oftast ser detta faktum på pränt. Och då inte bara i en tabell över hur många pappor som är hemma med sina barn utan också listor och tabeller som visar på konsekvenserna av att det är mest mammor som stannar hemma. Hur dessa barn mår, hur det går för dem i skolan, vilka fritidsintressen de väljer, vilka gymnasieprogram de går och vilka jobb de sedan söker. Jag är nämligen helt övertygad om att det har mycket större konsekvenser än man tror. Inte minst för hur dessa barn i sin tur fördelar föräldraledigheten för nästa generation.

Nu ska jag bara jobba i 12 dagar till. Då inleder jag min semester med en resa till Borås. Sen ska jag vila upp mig inför dagarna då Cirkus Paddal är här. Med tanke på det höga tempo och krav på aktivitet som de har så är det skönt att jag får ett par dagars förberedelsetid.

Skoja bara.

Shit vad långt det blev.

Datorn står inne. Kajan är ute.

På återhörande.

Det är måndag och regn. Prognosen stämmer exakt. Perfekt för bakning. Degen jäser och Kajan bloggar. Det brinner i vedspisen. I torsdags blev den godkänd av sotar'n. Mmmmmmumma. Allt är så jävla rart.



I helgen var det dessutom underbart väder och horder av människor i Getingedalen. Orienteringstävlingar. Det är ingen slump att min sport utförs just i min skog. Husköpet var ytterst medvetet. Skogen är känd för att vara vacker men även vild och utmanande. Precis sånt man vill erbjuda när man arrangerar en orienteringstävling. Mest häpnadsväckande för helgens tävlingar var att det var G som tävlade. Inte jag. Min G med karta och kompass! I'm so proud. Nybörjarkursen är avslutad och examensprovet är avlagt med den äran. Han upptäckte dessutom att han faktiskt kan springa lite nu, så länge det sker på mjukt underlag. Alltså i skogen bredvid stigen. Jag är så lycklig! Detta ska vi fira med att köpa ett par nya löparskor till honom och det görs på Löpex. Dels för att våra vänner driver butiken, dels för att de är experter på löpning och skor, dels för att man får springa på löpband och testa skorna.

Övrig tid i helgen har vi ägnat åt middag hos svärmor och avkopplande småfix utomhus. 2009 års grill är tillverkad och invigd. Varför köpa det man kan konstruera själv?



Förra veckan hjälpte vi en kompis, P, med ett spökuppdrag. Hans 10-åriga dotter och hennes klasskompisar skulle övernatta i Kalltjärn, stugan som ligger vid vår badsjö, och han tyckte att ett litet spök skulle ge en extra dimension åt klassresan. Självklart sa vi. Hunden skulle ändå rastas. När skymningen föll var barnen samlade i stugan och vi började bulta i väggarna och vifta med pinnar utanför fönstren. Lagom när vi skulle lägga in nästa växel och ta fram spökkedjorna så kommer P ut och vinkar. Det räcker, det räcker! Tack ska ni ha! Ungarna är helt förstörda där inne. När jag sedan träffade P på tävlingen igår så kom han fram, bugade och tog i hand. Hjärtligt tack. Jag kommer aldrig mer få vara klasspappa. Tack. Är det så enkelt? Nån mer som vill slippa vara klassförälder?


I fredags var jag på kurs i Det svåra samtalet. Det  var matnyttigt och tipsspäckat och jag kände att jag kommer att ha lika mycket nytta av det på jobbet som hemma.

Den här veckan är behaglig. Två vanliga arbetsdagar, en planeringsdag utan elever och två lediga. Alltså fyra sammanhängande lediga dagar. I'm looking forward to it. På tordag ska vi vara väldans kulturella. Först ska vi ta del av Tysslingedagen. Nästgårds socken har som tradition att arrangera en åka-runt-dag på Kristi Himmelfärdsdagen. Man passar på att visa upp vad man kan i hantverks-, trädgårds- och musikväg och ordnar små caféer. Det var bland annat kletzmermusik med Carte Blanche redan klockan 11 på förmiddagen så vi får ställa väckarklockan. Sen har vi några andra obligatoriska stopp och Kajan måste väl dricka kaffe nånstans också. På kvällen var det tydligen konsert i Stadsparken med Detektivbyrån, The Idle Hands, The Gordons och Phomic. Detta med anledning av att det är folknykterhetens dag så jag vet inte om vi är välkomna.

På fredag ska vi såga upp timmerhögarna till klyvbara stubbar.

Garaget? Har ni sett något garage? Inte jag heller. För två veckor sedan tröttnade jag på att lyssna på G och hans återkommande ändringar i planerna och konflikterna som uppstod, framför allt inom mig, i samband med dessa. Jag vill inte höra mer om garaget, sa jag. Men vill du inte vara med och bestämma hur det ska bli? sa G. Du vet vad jag önskar, sa jag. Men vem ska jag då bolla med? sa G. Jaha, sa jag, det är bollar du gör? Jag hjälper gärna till och bygger när det blir dags. Återkom då. Allting har varit frid och fröjd sedan dess. Jätteskönt. Och så kom dagen då G suckar och säger Jag vill inte bygga något garage... det känns inget roligt. Jag vill bygga orangeri, rosenbågar, totempålar och en massa annat kul. Garage är tråkiga. Fast han ler lite samtidigt och jag inser hur viktigt "bollandet" var för honom. Jag väntar fortfarande på att han ska be mig hjälpa till. För bygga, det vill jag. Jag trodde dessutom att det var det vi skulle göra på semestern i år eftersom vi har lagt alla resplaner och utflykter åt sidan. Men då det fortfarande inte finns några ritningar, besked från miljökontoret eller någon byggansvarig så har jag svårt att se hur bygget ska vara igång om tre veckor. Men jag hoppas att jag har fel.

Oavsett garagebygge eller inte så har jag planer på en dygnstripp under semestern. Jag skulle vilja åka till Askersund, Bastedalens Kinapark, Medevi brunn, Tjälvesta ängar och Tivedens nationalpark. Och bo i bilen förstås. Mest för de olika naturupplevelserna men också för lite kulturella inslag som grötlunken på Medevi och den pittoreska stadskärnan i Askersund. Jag tror att det blir en perfekt tvådagarstripp. Om vi har börjat bygga så kommer det dessutom att bli ett synnerligen trevligt avbrott när Cirkus Paddal styr kosan mot Getingedalen för några dagars behaglig samvaro i slow motion. För att inte tala om syrrans besök i augusti och Toadfestivalen i Paddal.

Dagens frustration! Jag hinner/orkar inte vara i verkstan! Det stööööööör mig!

Nu är det dags att stoppa brödet i ugnen och lägga mer ved i spisen.

Hur svårt kan det va?

Jag chockstartar arbetsveckorna med att öppna på fritids. 06.30 ska jag vara på plats och det kan tyckas grymt men å andra sidan går jag hem kl. 12 och det är värt en hel del. Det som till synes verkar vara en rivstart är tvärtom en riktigt mjuk dito. Öppningar är lugna. Trötta mysiga barn, kaffe och tända ljus. Sen säger det bara svisch och sen får jag gå hem och baka. Måndagar har blivit bakdag för mig. Jag gillar att baka men avskyr att knåda. Tack och lov finns det en hel del bröd som inte behöver knådas och blir precis lika goda ändå. Mitt receptregister av knådfria bröd växer. Idag provade jag ett nytt som blev alldeles utmärkt. Även om jag har favoriter så är det sunt med variation.

Hockeyn är slut! Halleluja trodde jag. Det var bara slut för Sveriges del. Sen kom det en final också. Tack vare att Tre kronor kammde hem bronset så har G varit riktigt uppåt ikväll. Dragit några vitsar till och med. Eller beror det på att han är ledig imorgon?

Är det någon skillnad på affektskrik och affektskrik? Att han skriker när det är hockey borde vara likställt med att jag skriker när jag är förbannad. Enda skillnaden är att det ena tydligen är acceptabelt och det andra inte.

Kärt barn har många namn. Pink Palace kallas för Romance Ranch av dess nye husbonde. Kul för syrran. Då vet hon vad hon har att se fram emot. Romance Ranch... jag tycker det är komiskt.

Helgen har varit sköööööön. I och för sig kunde den ha börjat bättre. Jag slutade tidigt och hade förberett fredagskvällen med vin och middag men hem kommer ett hockey-fan och Getingedalen var far from Romance Ranch. På lördagsmorgonen sov vi ut. Ännu liggande i sängen hittar vi en annons i tidningen om en annorlunda plantskola bara några mil från oss. Efter frukosten åker vi dit.



Det är visserligen soligt men det blåser kalla vindar och vi håller oss helst inne i deras växthus. Där finns det både gamla klassiker och nya spännande saker. Vi kommer hem med tre olika chiliplantor. En chiliplanta är ett måste i vår köksträdgård. Frukterna lever vi på hela vintern. På Plantagen brukar det bara finnas en sort. Helt okej men trist. På Tant Grön var det allt annat än trist.



Väl hemma igen får vi ett par kontemplerande timmar i växthuset och sedan är det matdags. Det är ju lördag och vi satsar på både förrätt, varmrätt och efterrätt. Det är underbart med det nya köket och hur funktionellt det är. Särskilt som vi bestämde oss för att sälja Umberto Squetto, eller Skvättobert som vi kallar honom på landet. Den där hyperstajliga italienska kranen som var så snygg men totalt oduglig. Nu är det nån annan lurad stackare som monterar dit honom och blir besviken. Vi är så glada för vår nya praktiska svenska kran från ett designvaruhus med ursprung i Älmhult. Den är inte alls lika snajdig men ack så bra.





Nu räcker det tyvärr inte med att ha två diskhoar. Nu vill G ha två av allt. Idag satte han upp ytterligare en knivmagnet där det ska sitta ytterligare en uppsättning knivar.

Kajan: Mera grejer...
G: Ja men det ska vara praktiskt.
Kajan: Det blir för mycket grejer. Det är väl inget jobbigt att ta en kniv på andra sidan?
G: Så har man inte i ett riktigt kök.
Kajan: Ett riktigt kök?
G: Ja i ett riktigt kök står allt framme och det är lätt att komma åt saker och man har allt runt omkring sig.
Kajan: Men nu snackar ju du om en restaurang. Det här är ingen jävla restaurang.

Vi har alltså inte något riktigt kök. Det är ett låtsaskök. Det ska tydligen vara ett restaurangkök innan G är nöjd.

Idag söndag åkte jag till en närliggande tävling och sprang. Precis som utlovat var skogen underbar och jag gjorde dessutom ett riktigt bra lopp. Trots det kom jag sist. Sist? Hur fan gick det till? De andra måste ha varit dopade. Nu vet jag inte om jag ska vara nöjd eller inte. Skitkul var det iallafall och jag var hemma redan klocka ett. Det blev ånyo lite växthusvila och återhämtning ihop med P3 och Allt om Trädgård.




Nu väntar åter en hel arbetsvecka men veckan därpå är bara halv. Sen är det snart skolavslutning så det börjar dra ihop sig till lata arbetsdagar och - ännu bättre - semester.

Jag tror jag ska köra en lista igen. Hittade denna på kusinens blogg.


1. Hur gammal är du om fem år? 44
2. Vem tillbringade du minst två timmar med i dag? G
3. Hur lång är du? 173,5 centimeter (exakt lika lång som G)
4. Vilken är den senaste filmen du sett? Slumdog Millionaire
5. Vem ringde dig senast? Elisabeth Eriksson. Jag åkte med henne till tävlingen idag.
6. Vem ringde du senast? Susanne Eriksson. Elisabeths dotter som åkte i samma bil till samma tävling.
7. Hur löd det senaste sms:et du fick? Jag tror att jag hoppar idag. Har ont i huvudet och trött. Vi kanske kan öva lite hemma i helgen om du har lust. Puss.
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Oftast SMS
9. Är dina föräldrar gifta eller skilda? Gifta
10. När såg du senast din mamma? Jag tror att det var ca 10 dagar sedan.
11. Vilken ögonfärg har du? Grön-grå med bruna prickar
12. När vaknade du i dag? 7.20, 7.30 och 7.40.
13. Vilken är din favoritjulsång? Vet inte
14. Vilken är din favoritplats? Växthuset
15. Vilken plats föredrar du minst? Tandläkaren
16. Var tror du att du befinner dig om tio år? I Getingedalen eller på Zanzibar.
17. Vad skrämde dig om natten som barn? Det minns jag inte.
18. Vad fick dig verkligen att skratta senast? Nånting som sades på Lindebygdens tävling idag om priserna.
19. Hur stor är din säng? 80 cm eller 160 cm. Det beror på hur man ser det.
20. Har du stationär eller bärbar dator? Både och
21. Sover du med eller utan kläder på dig? Utan
22. Hur många kuddar har du i sängen? Två när jag läser, en när jag sover.
23. Hur många landskap har du bott i? 2 svenska
24. Vilka städer har du bott i? Linköping, Örebro, Berlin och Bath.
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Fårskinnstofflor. Under vilken kategori går det?
26. Är du social? Nej det är en av mina svaga sidor.
27. Vilken är din favoritglass? Ben & Jerry Strawberry Cheesecake
28. Vilken är din favoritefterrätt? Just nu: Rabarbersemifreddo
29. Tycker du om kinamat? Jorå
30. Tycker du om kaffe? Ja, helst med mjölk
31. Vad dricker du till frukost? Vatten på vardagar, färskpressad juice och kaffe på helgerna.
32. Sover du på någon särskild sida? På ryggsidan.
33. Kan du spela poker? Nej
34. Tycker du om att mysa/kela? Ja. Vem svarar nej på en sådan fråga?
35. Är du en beroendemänniska? Va?
36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Jag har hört talas om nån men jag lägger inte sånt på minnet.
37. Vill du ha barn? Nej, det räcker med alla andras.
38. Kan du några andra språk än svenska? Engelska. Tyskan har jag tydligen glömt.
39. Föredrar du havet eller en bassäng? Havet
40. Vad spenderar du helst pengar på? Upplevelser tillsammans med G
41. Äger du dyrbara smycken? Var går gränsen för dyrbart?
42. Vilket är ditt favoritprogram på tv? Nåt mat- eller renoveringsprogram.
43. Kan du rulla med tungan? Ja
44. Vem är den roligaste människan du känner? Iva, Isak, Håkan... det finns väldans många!
45. Sover du med gosedjur? Nej
46. Vad har du för ringsignal? Riiiiiiing
47. Har du kvar klädesplagg från då du var liten? En solhatt: DEMA betongvaru AB
48. Vad har du närmast dig just nu som är rött? Framsidan på ett anteckningsblock
49. Flirtar du mycket? Nej
50. Kan du byta olja på bilen? Nej
51. Har du fått fortkörningsböter någon gång? Nej men det finns många tillfällen då jag skulle kunna ha fått det.
52. Vilken var den senaste boken du läste? Linda Olssons "Nu vill jag sjunga dig milda sånger"
53. Läser du någon dagstidning? Ja Nerikes Allehanda på jobbet ibland.
54. Prenumererar du på någon veckotidning? Nej, bara månadstidning (Allt om trädgård)
55. Dansar du i bilen? Va?
56. Vilken radiostation lyssnade du till senast? P3
57. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Jäst (måste baka veckans bröd imorgon)
58. När var du i kyrkan senast? En drygt månad sedan då det var konstutställning i Närkes Kils kyrka
59. Vem var din favoritlärare på högstadiet? Torsten!
60. Hur länge har du campat som längst i ett tält? En roskildevecka

Pink Palace, som jag har döpt huset, ligger i New Paltz, vår nya vänort. Det är min systers hus.

Host, host, HOST. Jag är brakförkyld. Skulle ha gjort tävlingspremiär i orienterarskogen igår men det var omöjligt. Det går fler tåg. På söndag till exempel. Det verkar hittills som om jag fick en tuff men snabb bacill så förhoppningsvis är jag fit for fight till nästa helg.

Vad händer annars?

Jag har varit på min livs första syjunta och det gör jag gärna om. Trevligt sällskap, god kvällsmat och så fick jag äntligen lite syjobb gjorda. En av alla mina dammiga högar. Jag har grejer för några juntor till så bjud mig igen. Snälla!



Jag målade färdigt i garderoben och vi började plocka in våra kläder igen. Allt utom 10 påsar som ska till Myrorna eller direkt i soptunnan. 10 påsar! Varför har man sparat på allt detta egentligen? Det är något sjukt med att äga så mycket kläder.





Fasiken vad bra det är med en blogg ibland. Jag satt och klurade på när jag satte frön förra året men jag behövde inte klura länge. Svaren fanns i bloggen. Jag backade ett år och hittade vad jag sökte - och lite till. Fy fan vad tjatigt. Vilket vanedjur jag är. Samma årstid - samma rutiner. Samma små bilder på vårblommor, samma förkylning och samma jävla tjat om växthus. För att inte tala om hockey-VM.

Aktiviteterna här hemma är fullständigt beroende av när Sverige spelar sina matcher. I år får det dock inte samma konsekvenser för mig. Det händer trots allt nya saker. Jag säger bara SVT Play. Jag kan fortfarande se mina favoritprogram på TV och det behöver inte skapas några konflikter. Iallafall inte runt TV:n och hockeyn.

Meteorologi, inte my cup of tea. Jag kan trots det konstatera att här uppe på berget är det lite varmare på vintern och lite kallare på sommaren. Vår termometer behöver inte jobba lika hårt.

Har ni nån snö kvar där uppe? En fråga jag får flera gånger i veckan så här års. Ja faktiskt. Vi får alltid mycket mera snö än alla andra men det blir inte lika extremt kallt. Därför ligger snön fortfarande kvar i svackorna.

Nu är det vår, nästan sommar, och vi har kallare än alla andra. Det blir inte lika hett som på låglandet och vi har långbrallor när vi åker till stan och konstaterar att folk går i shorts. Farsan har nyligen lärt sig att alltid ta en extra tröja när han åker hit.

Vad är detta inlägg ett tecken på?

Välkommen till Getingedalen. Här bor drömmaren och pragmatikern.

Angående nya kökets tillblivande:
Kajan: Här skulle jag vilja ha en lampa!
G: Jaha, och hur ska du göra med elen då?

Angående utemöblernas placering:
Kajan: Här vill jag ha soffan i år!
G: Vad är det för fel på den gamla platsen?
Kajan: Jag hatar den. Den ligger liksom på baksidan av allt.
G: Ja men det lutar ju.
Kajan: Vad gör det? Förresten kan man stoppa under en bräda eller nåt.
G: Ja men hur ska du kunna klippa gräset då?

Angående alla köksmaskiner:
G: Var har du ställt juicepressen?
Kajan: I maskinskåpet.
G: Ja men den måste ju stå framme ju. Det är så bökigt att hålla på och plocka alla saker ut och in när man ska ha dem.
Kajan: Maskiner är fult och jag vill ha snyggt omkring mig för att trivas.
G: Så du menar att även den här är ful? (pekar på mixern)
Kajan: Ja. Förresten brukar ju du inte gilla att perkolatorn står framme. (En maskin som bara nyttjas av den kaffedrickande hälften i hushållet.)
G: Ja men det är ju för att den står i vägen.

Paus

G: Kolla! Nu ställer jag juicepressen här! Vad tycker du om det?
Kajan: Fult. Den här skålen, krukan och blomman har jag ställt här för att det blir så vackert och så kommer den där fula.
G: Ja men allting har ju samma form.


Angående nya hyllor i köket:
Kajan: Kolla vad snyggt det blev!
G: Men så här kan man ju inte ha det. Då måste man ju flytta på saker för att komma åt det som står bakom.
Kajan: Ja men det är ju snyggt!
G: Men opraktiskt.
Kajan: Men allting kan ju inte stå längst fram. Tänk i skåp. Vilket slöseri med skåp om man bara skulle använda den yttersta biten. Och vägghyllor skulle bara behöva vara en decimeter djupa. Och väldigt många.
G: Hm.

"Han var en drömmare, en tänkare, en spekulativ filosof, eller, som hans fru brukade säga, en idiot."
(Douglas Adams, författare till Liftarens guide i galaxen)

Ska vi satsa på den köttfria konserten med Morrissey i Borås den 18 juni? Dagen innan midsommarafton. Lever man med G får man liksom Morrissey på köpet.

Hundvalp eller ingen hundvalp? Min själ älskar livet med hund men min kropp säger stopp. Den är allergisk. Kommer G att gå sönder om han inte får leva med hund och vad händer när Idun går bort? Min hälsa måste få komma i första rummet men det är inte alltid så enkelt. Och skulle jag palla att uppfostra en valp eller blir det för mycket för mina nerver?



G går - helt frivilligt - en nybörjarkurs i orientering för vuxna. Väck mig. Jag är oerhört stolt och glad.

Det onda i magen från spahelgen gick över redan i Uttersberg. För närvarande är den i fin form.

Harmonin finns i viss mån kvar efter spahelgen i Färna. Så här trevligt brukar det inte vara när G genomför sina helvetesveckor på jobbet. Dessa infaller var sjätte vecka och då brukar jag boka in extra mycket aktiviteter på bortaplan.

Vi såg Slumdog Millionaire och, åtminstone jag, blev mycket glatt överraskad.

Min syster med sambo kommer till Sverige första veckan i augusti. Mitt i sommaren. Det var länge sedan hon var hemma och upplevde den svenska sommaren. Ett glädjande besked.



G har blivit kallad till tester av sin nya (?) arbetsgivare. Vi är ganska säkra på att han har en given tjänst hos den nya entreprenören men vi törs ändå inte vara säkra förrän alla papper är påskrivna. Det är ju trots allt en föränderlig värld vi lever i.

Jag vet att det inte bara är vi som har härligt väder men jag NJUTER. Och det ser ut att fortsätta. Det finns planer för den annalkande helgen och samtliga kretsar kring utomhusvistelse, plantering och trädgård.

Jag har börjat träna igen och anmälde mig till några tävlingar i maj.

Jag har tagit ledigt från jobbet några strödagar framöver. En nästa vecka och en i mitten av maj. Va fan. Man lever bara en gång.



Hur svårt kan det va?