Kajans

För övrigt är det FREDAG. Visserligen regnar det men det är fortfarande FREDAG och det räcker för att jag ska känna mig mer uppåt än vanligt. Dessutom slutade jag jobba vid lunch och då stiger glädjebarometern ytterligare.

Armen gör fortfarande ont och ryggen blev först sämre men nu är den något bättre igen. Visst har jag lyft en pall jordsäckar, 12 kvadratmeter betongplattor och hårdröjt 2 timmar sly den senaste veckan men det kan väl aldrig vara orsaken. Eller?

Biljetterna till Morrisseys köttfria konsert i Borås den 18 juni är inköpta. Tänk vad man förändras. Jag på Morrissey? Det måste vara ett tecken på äkta kärlek. Alltså inte till Morrissey.

Ishockey-VM... det får mig att googla efter närmaste ART-kurs (Aggression Replacement Training). Jag letar fortfarande efter något som skulle kunna få mig att uppnå samma grad av affekt som G försätts i på grund av hockey-VM. Det skulle säkert vara nyttigt att låta primaten i mig komma ut och avreagera sig då och då. G behöver iallafall ingen skrik-terapi på ett tag.

Förkylningen var, som jag också trodde, av den snabba men intensiva sorten. Mina tre trygga trotjänare på V; vatten, vila och värme har blivit flera till antalet. Vatten, vila, värme, växthus och vspikmatta. Visserligen har jag fortfarande en överdriven snor- och slemproduktion - det är jag som ser till att hushållspapperstillverkarna går med vinst - men utan hals- och öronvärk kan jag lätt ta mig till söndagens orienteringstävling. Det ryktas om härlig skog från flera håll och om man nu bara springer en handfull tävlingar per säsong så ska man väl försöka pricka in dem som hålls i härlig skog.

Jag lever fortfarande på den känsla av lättnad som spred sig i kroppen förra veckan då dinosauriebilen gick genom besiktningen utan anmärkning. Det har i princip aldrig hänt förut. I regel får vi avsätta några helger varje vår för att laga bilar men här står vi nu med två hela exemplar. Häpp! Med tanke på att höger hjulhus baktill har ett ganska stort rosthål, ungefär som en sliten höftled på en dinosaurie, så är detta ett mirakel.

Jag samlar på uttalanden som bekräftar att mina egna idéer faktiskt inte är så tokiga. Jag hör cancersjuka Vimmelmamman uttala sig i Kattis & co om sin nya livsstil: Jag prioriterar bort energislukare, sådana som inte genererar någonting. Jag tänker likadant. Trots att jag är frisk. Och jag är glad att det inte krävdes ett trauma för att få mig att tänka så. Fast det ligger kanske ett trauma i bakgrunden. Mitt 90-talstrauma. Men det är en helt annan historia.

Nej nu ska jag nog lägga en flaska vitt vinklubbsvin på kylning och skapa en lämplig spellista på temat "rain". Imorgon är solen tillbaka.