Kajans

Idag var det MARKNAD och jag sålde som aldrig förr. Lovely! Var det nån som sa att det var bankkris? Märktes inte. En hel del beställningar på det och summerar man alla marknader, julklappar och beställningar så blev det ett rejält tillskott i kassan. G kan få dyra julklappar i år. Klart å betalt.






Det är annat som har kostat istället. Efter tre veckors dubbelarbetande och på tok för lite vila och sömn har jag dragit på mig en handfull stressymptom. När jag vaknar måste jag stretcha hakpartiet eftersom jag pressar ihop käkarna när jag sover. En lätt huvudvärk har kommit och gått och magen har protesterat. Men det gör ingenting för min pappa har ett eget apotek. Eftersom han har, eller har haft, de flesta krämpor man kan ha så finns det mycket grejer i hans apotek. Han är som en levande FASS dessutom. Telefonsamtal senast idag:

Pappa: Hur är läget?
Kajan: Jo det är bra fast jag har lite magkatarr.
Pappa: Ja men jag har jättebra piller mot det, vill du ha en karta?
Kajan: Ja kanske, varför inte?
Pappa: Kommer du förbi och hämtar dem idag?
Kajan: Nej jag tror inte det, jag kommer imorgon eller i början på nästa vecka.
Pappa: Ja om vi inte är hemma så kan du ta dem själv. Det ligger en ask i skåpet i badrummet och en i nattduksbordet.

Två ställen. Det gäller att alltid vara nära ett piller.

Det är så härligt att komma hem nu. Det luktar hyacint och glögg i huset. Jul. Fast det är alltid härligt att komma hem. Även när det luktar sopor och blöt hund. I love Getingedalen. Snart tre decimeter snö.


Imorgon ska vi på pensionärutflykt. Personalklubben på Gs jobb ska göra en dagsutflykt med buss till Tidö slott och Skultuna för lite julmarknad, shopping och stämning. Man skulle kunna tro att jag är less på julmarknader men icke. Särkskilt inte dem i genuin och krimskramsfri miljö. Till saken hör att de inte fick in så många anmälningar som de hade hoppats på så det blir en buss modell mindre. Detta ska bli otroligt intressant men samtidigt skönt. Jag behöver ju inte umgås med någon annan än G faktiskt.

Jag undrar dock var detta ska sluta? För två år sedan gjorde vi vår första decemberresa. Den gången var vi fyra dagar i Barcelona. Ett underbart sätt att glömma höstmörkret på. Förra året valde vi en budgetvariant eftersom vi trodde att vi skulle vara i Kambodja just nu men det sket sig på grund av norrlandstrippen i somras. Kambodja gick att skjuta på men Norrland kunde inte vänta. Vi åkte två dagar till Norrtälje och Grisslehamn och bodde på pensionat. I år, när vi forttfarande tror att vi ska åka till Kambodja, fast 2009, så gör vi en sketen dagstur med buss till Skultuna med 12 pensionärer. Har jag fått för mig. Var ska det sluta? Rapport kommer.

"Julmarknaden" i Klockhammar är en historia för sig. Det finns en byförening med några entusiastiska damer som ordnar pinsamma loppisar, logdans, midsommarfirande och "julmarknad". De fick höra talas om att jag fanns i bygden och bjöd in mig för några år sedan till deras "julmarknad". Fast jag skulle hellre vilja kalla det något annat. Glöggslag. I år fick jag bord nummer två av tre. På bord nummer ett, till höger om mig, säljs det julgrupper till vrakpriser. På bord nummer tre säljs det smycken och New Age-flum. På en liten byrå är det lotteri och vinsterna är det som blev över på loppisen sommaren innan. Alltså det som var så pinsamt att ingen köpte det.



"Marknaden" pågår i två timmar. Alla bybor kommer på en gång. Det finns ju gratis glögg. Alla samlas i köket runt glöggtermosen och sen köper man några lotter. Det måste ha med spänningsmomentet att göra med tanke på prisernas kvalitet. Lotterna tar slut på en halvtimma. Sen tar man en pliktskyldig runda (tre steg) runt försäljningsborden och sen fyller man på glöggen en gång till och sen säger man God Jul och sen går man hem.



Mitt bord, nummer två, var ett runt trädgårdsbord av plast. Asrangligt. Med nyporna försöker jag dra åt muttrarna på undersidan och snurrar på bordet tills de lösa benen har hittat några passande golvtiljor. Gammalt hus, inget rakt.



Eftersom det hade skett en miss i planeringen så har det gjorts dubbla inköp av glögg. Drick! säger tanterna. Det finns hur mycket som helst. Och jag dricker. Det är ju första glöggen för i år. Sen kommer jag på att jag ska köra bil, fast bara upp för backen, så jag tar en mugg till. Då börjar det bli varmt i kroppen och jag kommer på att jag ska försöka sälja något också så jag slutar dricka.

Förtjänsten blev, trots allt detta, god tack vare att en av arrangörsdamerna köpte ett stor fat. Pliktskyldigt? Eller var det glöggen månne? Själv betalar jag inte ett öre för att få stå där så jag köper, lika pliktskyldigt, ett par julgrupper.




Nästa år funderar de på att dra ner "marknaden" till halva tiden. Det kommer ju ändå ingen sista timman.

Sucka mitt hjärta men brist dock ej. Så heter Mark Levengoods bok från 2006. Den är skitrolig. Jag känner att jag måste dela med mig av några bitar:

I min dödsannons skall det stå: Tack och hej. Eller som man säger till värdinnan när man lämnar en fest i Finland: Tack och förlåt.
Trots att min familj tillbringade varje sommar i Ålands skärgård lärde vi oss aldrig något om havet. Det enda vi visste var att man kunde få kramp om man badade inom en timme efter att man hade ätit. Det avhöll oss ingalunda från att simma, tvärtom var det en extra kittling att plaska runt medan mormor stod på bryggan och hojtade dystert "...och när krampen övergår i en förlamning och ni sjunker med magen fylld av kåldolmar, då tänker ni att kanske borde man ändå ha lyssnat på mormor..."
En morgon drabbade sorgen vår familj hårt. Vårt hembiträde var alldeles dött. /.../ Mamma grät, mormor grät och morfar sade att han var hungrig. "Men kära du", stönade mormor, "hembiträdet är ju dött!" "Ja men henne kan vi inte äta", sa morfar och ringde ambulansen.
Vi har köpt en massa dyra rosor med vackra namn. De heter Polstjärnan och Morning Dew och Glory Silvia. Och alla ser de likadana ut. En brun pinne med taggar. Inte ett blad, inte en blomma. Vi har slutat ta bort de där små etiketterna med rosornas namn som kommer med när man köper dem. Då kan vi gå runt i trädgården och läsa vad det borde vara för blommor på dem. Vi frågar inte längre hur Runar kunde skjuta rådjuren från sitt sovrumsfönster. Vi frågar vilken kaliber det var på patronerna.
Min mor lovade mig att om jag inte började röka så skulle hon betala mitt körkort. Jag började inte röka. Och när jag fyllde 18 och var redo för bilskola tog mamma ett djupt bloss på cigaretten och sade: "Äsch, jag skojade bara!" Jag blev arg men mamma sade att det viktigaste var ju att jag inte rökte, det skulle hon inte heller göra om det inte smakade så fruktansvärt gott. Dessutom trodde hon att det var bäst för mänskligheten om jag inte hade körkort. Sedan gick hon ut och köpte en cykelpump åt mig, så jag kunde pumpa min gamla cykel. "Du får en snygg rumpa av att cykla, och om jag fattat saken rätt kan du behöva det."
Ibland när vi kom hem från skolan frågade vi: "Mamma när blir det middag?" Då tittade hon förvånat på oss och svarade: "Kära barn, hur skulle jag kunna veta det?" /.../ Enda gången som det osade från köket var när mamma stod vid fläkten och rökte.
Nu senast var mor på semester på Malta i sex veckor och skickade ett vykort med texten: "Här är underbart. Jag saknar ingen av er!"
När mamma blev riktigt trött på oss sade hon: "Nu leker vi kurragömma. Gå och göm er små barn!" Och vi gjorde så, och satt i var sin garderob i mörkret och fnittrade för oss själva. Men inte kom mamma inte, och när vi efter någon halvtimme kom fram satt hon makligt i soffan och läste deckare. "Jag sökte er" sade hon halvhjärtat, "men jag kunde inte hitta er."

Den här gången säljer jag pottor på KFUM:s julmarknad.

Lokal: Centrumgården på Köpmangatan, alldeles intill gamla Åhléns eller Träffpunkt som man säger nuförtiden.

Datum: På lördag, den 6 december.

Tid: 10-14.

Är du i city på lördag så kanske vi ses? Jag rekommenderar att fika där om man nu hade tänkt att fika på stan. Hembakt och billigt.

Igår satt jag och kletade med en Creme Bonjourost på knäckebröd istället för att äta lunch. Inte så smart men det hör inte hit. Får för mig att jag ska vända på burken och kolla hur många E-ämnen det är i osten. Blir inte förvånad att det är några stycken men det som däremot får upp ögonen på mig är att det är gelatin (svin!) i osten! Visst är det mitt eget ansvar att kolla upp allt jag äter men jag trodde verkligen inte att det var gelatin i färskost. Skrev naturligtvis ett ifrågasättande brev till Creme Bonjour men fick till svar att de inte hade några planer på att ändra receptet och att jag fick hitta en annan ost. Good Bye Creme Bonjour! Det finns ganska många andra gel-bildande ämnen, till och med naturliga, men om ni väljer gelatin så säger jag adjö.

Sen kommer vi till det här med löpe... i de flesta ostar är det löpe och för att få fram löpe måste det dö en kalv. Vegetariskt? Knappast. Nu läser jag för fullt om vegetabiliskt löpe och om vilka produkter som innehåller detta.

Fakta från Ostfrämjandet:

Hur tillverkar man löpe?

1. Kalvmagarna kommer frysta till löpefabriken där de finfördelas och mals.
2. Den malda massan förs över till tankar där den extraheras (lakas ur) med 12 % saltlösning. Under extraktionen lakas chymosin och andra enzymer ut ur magarna.
3. Extraktet av enzymer separeras från resten av innehållet i tanken genom filtrering.
4. Rening sker i ett flertal steg för att få bort partiklar och oönskade bakterier.
5. Extraktet koncentreras till rätt koncentration och löpestyrka. Det sker med hjälp av ultrafiltrering.
6. Produkten är klar.
7. Kontroll.

Hur gamla är kalvarna som används till löpeframställning?

• Kalvarna slaktas vid två till tre veckors ålder. (Men man tar även hand om köttet, inte bara löpen.)

•  I Sverige kommer den mesta löpen från import eftersom det inte slaktas tillräckligt mycket kalvar i landet.

Vegetabiliska alternativ

Eftersom det råder brist på kalvlöpe har man tagit fram även andra typer av mjölkkoagulerande enzymer. Dessa får inte kallas för löpe utan skall märkas med vegetabiliskt ystenzym alternativt mjölkkoagulerande enzym på ostförpackningen. Exempel på sådana ostar är Västan och ekologisk Hushållsost, som säljs av Ostkompaniet.

Fontanas grekiska/cypriotiska ostar är vegetariska. Västan 10% Mild, 5% och 15% Omega 3 är vegetariska. Valio Emmenthaler och cottage cheese är vegetariska. Om du vill använda kesella, välj istället någon typ av färskost t ex BUKO, då kesella också innehåller löpe.




Har införskaffat mig en bok från Livsmedelsverket med en förteckning över alla tillsatser i mat. Mig lurar ni inte längre.

På lördag är det julmarknad i Klockhammar. I det lilla formatet. Fast väldigt stämningsfullt. Jag säljer keramik.

Plats: Spåhagen (torpet på höger sida efter hästhagen) och Smedjan (på andra sidan vägen).
Tid: Lördagen den 29 november kl. 14-16

Glögg, pepparkakor, lite försäljning mm.

Välkomna!

Nästa gång jag åker till Stockholm ska jag besöka följande tre butiker:

Gryningen
Goodstore
Cajsa Varg (så klart!)

Eftersom vi har köpstopp på allt annat än mat och dryck så satsar vi lite extra på det. Sen blir det inga andra butiker. Fönstershoppa är inte min grej. Visserligen ska jag till Kista, nästan Stockholm, nästa söndag på hantverksmässa. Men jag ska åka med en stressad hantverkskompis så det blir inga andra utsvävningar. Det hinner inte hon.

Det finns ingen motsvarighet till ovan nämnda butiker i Örebro. Dessutom strävar de mot samma mål som jag. Ekologiskt, naturligt och i två av fallen veganskt. Gött. Alla tre ligger i närheten av varandra. Gött gött. Man behöver nämligen bil om man ska handla. Det brukar bli mycket.

G säger att hans bästa låt är I'm against it med Ramones. Jag är inte förvånad. Han älskar att sjunga med i textraden  I don't like anything.

Äntligen finns det svensktillverkade vinägerchips! Man undrar ju varför det tog hundra år för Estrella att fatta att engelsmännnen har rätt på åtminstone en punkt. Vinägerchips är gott. Fast det kunde vara ännu mer vinägersmak enligt mig. Å så läser jag innehållsförteckningen. Fem olika E-ämnen och mjölk. MJÖLK? I chips? Jag äter inte E-ämnen. Jag försöker vara vegan. Men chips är ju gott...



La Chasse. Det klassiska jaktvinet. Det dricker vi ikväll. Box förstås. Det är en älg på kartongen. Vinet kommer från Sydafrika. La Chasse betyder jakt. Jag fattar ingenting. Det klassiska jaktvinet ... I think I swim.



Vi har slutat med vinflaskor. Iallafall på ett tag. I vårt tjusiga vinställ har vi samlat reseviner, presentviner och löneviner under de senaste åren men vi har inte druckit dem i samma takt. För sent insåg vi att alla viner inte är lämpade för lagring. Därav utrensningen i vinstället och införandet av en ny taktik för flaskviner.

En bloggande vän lärde mig att det inte är en riktig blogg förrän man har haft en dagens outfit. Här är min:

• Fleecetröja från Vingåkers factory outlet eftersom jag fryser som fan. Frysgenerna kommer från farsan.
• Mjukisbrallor som har sett sina bästa dagar. Tur att ni slipper se sprickan i röven. Jag tror att jag fick dem i julklapp för.... 20 år sedan. Tack Champion för en schysst kvalitet.
• Fårskinnstofflor med ofrivilliga ventilationsglipor. Ett måste för Kajan med frysgenerna och i synnerhet i ett gammalt hus med självdrag. Julklapp av G förra året eftersom han hade toktröttnat på mina dunsockar. Eller haldoltofflorna som han kallade dem.
• Strumpor (ej synliga) från Ullmax. Kläder som sponsrar föreningslivet.
• Ännu mera tur för er - jag har BH ikväll. Inköpt på HM postorder för övrigt.
• Trosor... förmodligen även de från Ullmax. Boxer så klart. String är djävulens påfund. Eller mannens. Eller den underkastande kvinnans.

Mina föräldrar fortsätter sin resa genom staterna. Läser om deras upplevelser i deras blogg.

Å så vill jag klara ut en sak. Varför är det så skönt... är inte gjord av Bo Kaspers utan av Galon. Jag vet att det råder ett missförstånd i detta spörsmål. Bo Kaspers har aldrig varit i närheten av den låten. Sångaren i Galon låter lite som Bo Sundström. Därav missförståndet kanske. En gång, när jag fortfarande levde i villfarelse, berättade jag för ett ultrakristet  Bo Kaspers-fan om Varför-låten. Hon blev upprörd. Hehe.

Vi har isiga vägar här uppe. Jävligt isiga. Idag höll jag knappt på att komma upp för backen så jag ringde vägverket. Jag valde att låta överjävligt trevlig och tillmötesgående. Efter det kom sandbilen. Jag kunde ha låtit som jag egentligen hade velat - jävligt förbannad, rädd och irriterad men då hade förmodligen damen på vägverket inte skickat någon sandbil. Jag ska inte behöva ringa för att få lite sand. Jävla snåljåpar.

Kanske är det för att jag är hes som jag skriver så mycket. Kanske är det för att jag har druckit det klassiska jaktvinet. Jag bör ju inte prata. Eller pladdra som det övergår till efter lite jaktvin. Eller kan det bero på att G har pratat med sin pojkvän i telefon den senaste timman? Jag lovar, hade han inte varit hetero så hade han dumpat mig för T.

Resten av fredagskvällen har vi ägnat åt dans. Det är svårt att dansa utan ett fungerande vänsterknä:

Frustrerande att inte ha någon röst. Så här länge har den aldrig varit borta förr. Det är svårt att ha ett jobb som bygger på kommunikation men jag kan ju inte vara hemma bara för att rösten är borta. Jag är ju pigg. I så fall får de hitta andra arbetsuppgifter åt mig. Jag har till exempel stått och målat en skylt igår och idag. Sen fick jag ägna mig åt dokumentation och lite datajobb men jag kommer ju ändå inte undan barnen helt och hållet. Jag visslar, klappar händer, knackar i bordet och väser. Och blir trött. Det är jobbigt att väsa och leka charader. Ser fram emot helgen. Fast det hade jag gjort även med röst. Ska undvika pladdervin då, trots att det är helg, eftersom total tystnad förmodligen är bästa medicinen.

Hörs jag? Nej jag har tappat rösten. Den försvann igår kväll på en 40årsfest. Skulle vara bra att ha den imorgon när jag ska jobba. Nåväl, festen var kul. Hade dessutom haft 10 vänner på besök under dagen. Först tränade de och sen åt de lunch. För fjärde gången i ordningen har vi setts hemma hos mig i mitten av november för att pladdra av oss. Mina träningskompisar är väldigt betydelsefulla för mig och detta är mitt sätt att visa denna uppskattning.

Har börjat fundera på att gå ner i tjänst några timmar. En halv dag. Bara funderat. Har inte räknat på det. I så fall skulle jag kunna ägna dessa timmar åt verkstan på regelbunden basis och slippa bli stressad över att jag alltid ligger efter och inte tar tag i skapandet på allvar. Ju fler som "skäller" på mig för att jag inte satsar mer på keramiken desto bättre. Det skulle nog göra stor skillnad om jag vågade göra det. För min självkänsla.

Det snöar igen. Andra ringningen?

Tur att G jobbar idag så att jag inte frestas att prata med honom. Idag satsar jag först och främst på att vara tyst. I övrigt blir det lite tvätt, disk och ugnssättning (keramik).

Grattis pappa på 65-årsdagen där borta in the USA!

Förra helgen var vi på teater. Bara det är positivt i sig eftersom det händer så oerhört sällan. Pjäsen var skaplig. Teatersvenska anno 1896 kan kännas lite uppstyltat och i kombination med de överdrivna uttrycken blir det lite överspelat och svårt att ta till sig men innehållet var annars rätt intressant; genus och konstnärsskap. Lokalen och den dans som dessutom utfördes mitt i andra akten bidrog till pluspoängen.

Dagen innan hade jag tränat ihop med mina orienterarvänner. Därför hade jag en djävulsk träningsvärk. För att döva smärtorna för en stund, och för att - kanske ännu mer - vi ändå var i stan en fredagkväll, så slog vi oss samman med våra trogna pubvänner på ett av stans charmigare ställen och svingade några exklusiva bägare. Klart trevligt.

Alkoholhalten i ovan nämnda bägare tvingade oss att lämna bilen och ta bussen till vårt övernattningsrum i källaren i föräldrahemmet. Där blev vi kvar halva lördagen. Sen åkte vi hem och lagade en supermiddag och sen såg vi film. Först Taken och sen The perfect assistant. Den första var skitbra och den andra var skitdålig. I eftertexten till den andra filmen upptäckte jag att den var kanadensisk och enligt min syster finns det inga bra kanadensiska filmer. Jag är benägen att hålla med. Taken däremot... jo men jag kan också bli otrevlig när jag är stressad. Den här killen är JÄVLIGT förbannad och JÄVLIGT stressad. Tro jag det. Ibland skulle nog även jag kunna vara beredd att döda.

På söndagen började träningsvärken gå över och jag behövde inte längre hjälp när jag skulle resa mig från toaletten. Min personlige tränare, gym-sadisten, kan slänga sig i väggen. Så här jävlig träningsvärk har han aldrig lyckats åstadkomma, alla fina maskiner till trots. Nej, allt som behövdes för att få århundradets träningsvärk var ett motionsspår och några grymma övningar i detta. Fast den som hade hittat på övningarna måste vara syster till gym-sadisten. Tjeckiska är hon dessutom. Det säger ju allt.

Sen lekte jag med min nya mobiltelefon. Egentligen är jag emot att byta mobiltelefon, det är så förbannat krångligt att lära sig hitta på en ny mobil, men när det inte längre händer något när man trycker på knapparna på den gamla är man så illa tvungen. Tack och lov köpte jag en av samma märke så att de liknar varandra någorlunda men den är betydligt mera ömtålig än min gamla. Den sortens mobiler har slutat tillverkas eftersom de håller för bra...

Sen kom jag till Point of no Return. Det finns bara en (1) sak för mig att göra nu. Gå ut i verkstan och producera. Om jag ska slippa stå med skammens rodnad över mitt anlete på decembers julmarknader så måste jag börja producera. Så det gjorde jag och det har jag gjort sedan dess. Och det är roligt. Det är bara den höga måste-tröskeln som ska klivas över. Så nu vet ni var ni hittar mig.

Gs knä suger. Det verkar bli en låååååång historia.

Mor och far åkte till USA igår för att bland annat hälsa på syrran. Få se nu, hur långt är det kvar till min pension...?

Vad sägs om laboratoriekött?

Ur artikel i DN:

Förespråkarna för in vitro-kött, som det kallas, har starka argument. Redan i dag står köttproduktionen i världen för 18 procent av alla utsläpp av växthusgaser. Samtidigt spår FN:s livsmedelsorgan FAO att köttkonsumtionen globalt kommer att fördubblas fram till 2050. I dag äter västvärlden i genomsnitt 43 kilo kött per person och år, en siffra som ökar med 2 procent årligen. I utvecklingsländer, som Indien och Kina, ökar köttkonsumtionen ännu snabbare i takt med att ekonomin växer.

Vad sägs om att bli vegis istället?

Hej Go Green!

Tack för alla era fina produkter till exempel bönröror, salsor och yoghurt. Såg att ni tagit fram en jordgubbsyoghurt på 750 ml, vad gott tänkte jag! Blev mycket besviken när jag såg att ni tillsatt färgämnet Karmin i er yoghurt. Karmin, som tillverkas av löss, tycker inte jag hör hemma i en vegetabilisk yoghurt och jag uppmanar er härmed att tillsätta ett annat färgämne i er produkt så att alla kan äta den. Gärna ett mer naturligt färgämne t.ex. rödbetsrött.

Med vänliga hälsningar Kajsa från Örebro

Om du också vill skicka ett mail till Go Green så finns kontaktformuläret här. Om tillräckligt många gör det så kanske de lyssnar.

Tack till Björn på Vegankrubb som tipsade mig om detta.

Ja tydligen var det vintern som kom. Fast det kanske inte är den riktiga vintern. Spelar ingen roll. Vi har definitivt vinterkänsla i Getingedalen och vinterdäcken är på. Har sprungit en sväng på morgonen idag. Frös idiotmycket om mina idiothänder. Trots vantar. Jävligt jobbiga händer. Nu ska jag vara inne resten av dagen.




Det kanske blir bio imorgon. Baader-Meinhof komplex. Började läsa om dem på den tiden jag trodde att jag skulle bli tysklärare. Fascinerades. Ser fram emot filmen.

Ikväll hoppas jag att det blir god mat och vin. Kanske lite backgammon. Är det någon som har sett mig i verkstan på länge? Nej inte jag heller. Ingen framfart = bakfart. Om drygt en månad är det julmarknad och då förväntas jag stå där med en massa tjusiga små saker. Hur ska det gå till?

Så här ser det faktiskt ut här ikväll och det fortsätter bara att snöa. Det ska bli spännande att vakna imorgon. Fast det ska inte bli lika spännande att köra bil. I helgen vet jag vad jag ska göra och det är skittråkigt men livsnödvändigt.

Senast sedda filmer: The Life Aquatic with Steve Zissou och nån mer som jag inte minns just nu. Vilket intryck den måste ha gjort... Jo det var Get Smart! Mycket roligare i 60-talsutförande med Mel Brooks bakom ratten. Life Aquatic är långt ifrån ny men jag lyckades missa den då det begav sig. Wes Anderson gör verkligen filmer i min smak.

Det är höstlov i skolvärlden och mitt arbete ser annolunda ut för en vecka. Passar mig perfekt då variation är ett av mina motton. Börjar i och för sig tro att det egentligen handlar om rastlöshet men en veckas avvikande arbete gör susen. Ledig tisdag - precis som min sambo - och vips har vi röjt ut all skit ur car porten. Bilarna går åter att ställa in. Ett jobb som annars skulle ha tagit en halv helg. Härligt. Dagen efter är det minusgrader och frostigt. Slipper skrapa rutor. Tajming eller lyhördhet? Vi fick dessutom besök medan vi höll på med röjningen. Av två hästar. Samma hästar som i somras. Två rymmare. Hej igen, sa vi. Matte var på Vinön på jobb. Skjut dem, sa hon när vi fick tag på henne eftersom det inte var första gången hästarna rymde. Fast det gjorde vi inte. Jag tog min, vid det här laget, sedvanliga hästpromenad bort till Blankhults gård och den här gången behövde inte fölet äta förrän vi kom fram.

Förutom de avvikande arbetsrutinerna fick vi en konferensdag på Loka Brunn. Naturligtvis fick de som åkte i den andra bilen se en varg. Jag vill också se en varg. Men så mycket mat... Och fikabröd... Jag var illamående hela kvällen. Men så gott...

Det snöar i Getingedalen just nu. Coolt.

Som sagt, djävulskt lata dagar vägs upp av effektiva dito. G har jobbat i helgen och Kajan har fått skitmycket gjort. Vissa grejer har hängt över mig i flera månader. Känslan av lättnad och tillfredsställelse är ändå för kort. För tillfället har jag svårt att ge mig själv credits. Mitt dåliga samvete tar tag i min nacke och vrider blicken mot nästa dammiga hög, nästa sak att ta tag i. Jag har lagt ribban för högt.

När jag berättade för min coach att jag hade slutat skriva to-do-listor så fick jag beröm. Skriv istället listor på det du har gjort, tyckte hon. Det har jag gjort och tänk att en så liten sak kan ge självkänslan en skjuts i rätt riktning. Det kan ju faktiskt bli en riktigt lång lista om man skriver upp allt.

Min kostrådgivare gav mig tipset att börja skriva upp allt jag äter. Ännu en lista. Fast det slutade jag med efter drygt en dag. Gud vilken deprimerande läsning. Det var nog precis det kostrådgivaren ville uppnå för sedan dess har jag utan problem ätit bättre. I kombination med att äta ännu mera till frukost. Om någon talar om för mig att jag bör äta mera så är jag inte svårflörtad.

Efter lördagsmiddagen körde vi några omgångar backgammon. Först till fem poäng. Eftersom vi är jämndåliga på backgammon så tar det lite tid att komma till fem poäng. G hade hittat och dammat av sitt gamla barn-backgammon från Alga så att vi slapp spela med vårt resebackgammon med mikroskopiska magneter (perfekt för resan dock). En flaska rött på det och lördagen blev lyckad. Vi avslutade dessutom med Indiana Jones and the Kingdom of the Crystal Skull. Godkänd i indiana-genren men lite för lite fällor, labyrinter och gåtor. För mycket rallarsvingar, övernaturliga krafter och rasande byggnader.

...på Kajans himmel. Det är därför det är så tyst på bloggen. Djävulskt lata dagar vägs upp av effektiva dito. Summan är väl konstant. Fick en historia via e-post med hög igenkänningsfaktor. Jag låter den illustrera min senaste vecka:


Kära dagbok,

Jag har precis fyllt 40, och min fru (älskling!) gav mig en vecka med personlig tränare i födelsedagspresent. Nu är jag fortfarande i kanonform, jag spelade trots allt fotboll när jag var 20, men det kan vara roligt att få röra lite på sig.

Jag ringde till träningsanläggningen och bokade tid med en personlig tränare. Jag fastnade lite för Linda, som är en 26-årig tjej som förutom jobbet som personlig tränare också är aerobicinstruktör och modell för badkläder. Det är hon som är anledningen till att jag skriver det här, hon bad mig skriva dagbok för att hålla koll på mina framsteg. På måndag gäller det .

Måndag
Jag gick upp klockan 06.00. Det var riktigt tufft att komma upp så tidigt, men när jag kom till träningsanläggningen, där Linda väntade vid receptionen, blev allt helt plötsligt mycket lättare. Linda är suverän! Hon är har blont hår, fantastiskt blå ögon och ett charmerande leende.

Vi började med en rundtur på anläggningen. Linda visade mig maskinerna och det första jag fick göra var springa på löpbandet. Efter fem minuter tog Linda min puls, och hon verkade lite orolig över hur hög den var. Det hon inte fattade var att min puls var hög för att hon stod så nära mig i sin tajta lycra-outfit, jag är ju i toppform annars!

När vi gjorde sit-ups pushade Linda på mig och jag kämpade på, trots att jag var trött i magen efter att ha hållt in den ända sen jag mötte henne i receptionen. Efter passet njöt jag av att titta på hur smidigt Linda rörde sig under sitt aerobic-pass, och tänkte att hon är lika duktig där inne som hon är med mig. Det här kommer bli en FANTASTISK vecka!

Tisdag
Jag fick dricka två kannor kaffe för att komma upp, men till slut var jag utanför dörren på väg till träningen. Linda tvingade mig att ligga på rygg och trycka upp en tung järnstång i luften, sen la hon på vikter på den också! Mina ben kändes som spaghetti på löpbandet, men jag klarade en hel kilometer. Leendet jag fick av Linda när jag klev av löpbandet gjorde det mer än värt mödan. Jag mår toppen! Det här är andra dagen i mitt nya liv!

Onsdag
Jag försökte borsta tänderna, och enda sättet som var möjligt var att ligga med huvudet på tandborsten och röra munnen fram och tillbaka över den. Jag tror jag har fått bråck i bröstmusklerna. Jag klarade av att köra så länge jag slapp styra eller bromsa. Jag parkerade på en handikapparkering vid träningsanläggningen. Linda var lite okänslig idag och hävdade att mina skrik störde de andra som tränar på anläggningen. Jag har kommit på att hennes röst är lite för hurtfrisk för sådana här tidiga morgnar och när hon skriker på mig får hon en nasal ton som är riktigt irriterande.

Jag fick ont i bröstet när jag skulle ställa mig på löpbandet, så jag fick stå på trappmaskinen istället. Vem i helvete har uppfunnit en maskin som simulerar en aktivitet som gjorts obsolet av hissen? Linda sa att det skulle hjälpa mig att komma i form och öka min livsnjutning eller nåt. Hon snackade massor av annan skit också.

Torsdag
Linda väntade på mig med sina vampyrlika tänder i en grimas som skulle föreställa ett leende, men den grymma formen på hennes tunna läppar avslöjade henne allt. Jag kunde inte rå för att jag var en halvtimma försenad - det tog mig 20 minuter att bara knyta skorna! Linda tvingade mig att träna med hantlar. När hon tittade bort, passade jag på att springa och gömma mig i herrarnas omklädningsrum. Hon skickade Lars för att hämta mig, och sen satte hon mig på roddmaskinen som straff. Jag sänkte den.

Fredag
Jag hatar den lilla subban! Linda är den vedervärdigaste varelse till människa som någonsin fötts på denna planet NÅGONSIN! Korkade, anorektiska lilla träningslolla. Om jag kunde röra någon enda liten del av min kropp utan denna fruktansvärda smärta skulle jag slå henne med den. Linda ville att jag skulle jobba med mina triceps. JAG HAR INGA TRICEPS! Om hon inte ville ha jack i golvet så borde hon inte ha räckt mig de där %&##%? hantlarna, eller något annat tyngre än en macka för den delen. Jag är säker på att hon lärt sig det där på Sadisthögskolan, hon måste ha fått en hedersbetygelse i grenen 'tillfoga smärta'. Löpbandet kastade av mig och jag landade på en hälsorådgivare. Jag önskar att jag hade landat på någon mjukare.

Lördag
Linda lämnade ett meddelande på min telefonsvarare i morse, i det där äckliga, hurtfriska, gnisslande tonläget hon har. Hon undrade varför jag inte dök upp idag. Ljudet av hennes röst fick mig att vilja slå sönder högtalaren med första bästa trubbiga verktyg, men tyvärr saknar jag styrka att ens trycka på knapparna på fjärrkontrollen. Jag har sett på finsk tv i elva timmar.

Söndag
Jag åkte färdtjänst till kyrkan idag för att tacka gud att den här veckan äntligen är slut. Jag bad också till gud att min fru (den subban!) nästa år väljer en roligare present. Till exempel en rotfyllning eller en rejäl tarmsköljning.

Den här helgen får godkänt. Iallafall i Nya Livet-protokollet. Visserligen gjorde jag ingenting av det som stod på listan, jo en grej, men det är så mycket som skulle kunna stå på listan. Jag ska sluta med listor. Jag gör iallafall inte som det står på dem. De ligger bara där och skäller på mig. Ger mig ångest. Beslut? Jag ska prova.

Hur som helst, jag har plockat svamp. Tre kilo trattkantareller. Nu ska jag inte plocka mer i år. Frysen är full och jag behöver inte tänka på att de små svamparna står där ute i skogen och förgås.


Sen tog jag hand om det sista i växthuset och i landet. Nu är det tomt och städat där. Till nästa säsong ska vi lägga golv i hela växthuset och odla i krukor istället. Smidigare och mera lättskött.