Kajans

Helt plötsligt blev det bara för mycket. Av allt. För många energikrävande inslag i livet. Kaos i skallen. Kan inte sortera. Kan inte se tidsperspektiv. Kan inte prioritera. Blir liksom förlamad. Allt på en gång. Allt är lika viktigt. Och oviktigt. Måste boka av. Göra folk besvikna. Kan inte. Ont i magen. Svårt att sova. Ledsen. Kan inte avgöra. Blir förledd. Vet inte vad som är bäst för mig.

Vi har tre blåa dörrar att gå in och ut ur huset genom. Tre blåa dörrar som borde vara låsta när vi åker hemifrån. Trots det vill vi öppna en till. En i varje väderstreck. Det haltar liksom när man låter ett väderstreck vara utan. Lite mobbing liksom. I synnerhet när det handlar om SÖDER. Vi svenskar älskar ju SÖDER. SÖDERläge. Det vet ni väl att bostadens värde ökar om det finns balkong eller uteplats i SÖDERläge. Det har alltså inte vi men det är bara en tidsfråga innan den sitter där. Plus en anhängande altan. Eller uteplats. Eller däck som det heter på inredningssvenska. Vi har inte det heller. Vi bor på landet. Här har vi utedass och egen brunn istället. Och långt till brevlådan. Och en ogästvänlig hörna med mossiga betongplattor i väster och utsikt mot grannen. Nåväl, vet ni vad en snygg altandörr kostar? Eller snarare, en som är så-lite-ful-som-möjligt? För vem fan vill ha en ytterdörr i vardagsrummet? Nej där vill man ju ha en prydnad. Med mycket glas så att ljuset, SÖDERsolen och tjuven lättare ska kunna ta sig in. Tjuvar vill man inte ha i vardagsrummet. Därför måste man ha en säkerhetsdörr vilket inte gör saken billigare. Hej und hå.

Eftersom G är sjukskriven har han mycket tid att slå ihjäl. Allt som innebär att man rör på sig är uteslutet men den lilla kroppsansträngning som musarmen måste utföra klarar han av. Surfa. Hitta bättre begagnade saker på Blocket. En altandörr. I Bollnäs. En sån som vi vill ha. Yes!

Det är 30 mil till Bollnäs. Vad kostar det att hämta dörren? Fortfarande mindre än att köpa en ny. Skicka den då? Verkar vanskligt. Verkar omöjligt om man frågar Bussgods. Blir för dyrt om man frågar nån annan. Det ser ut som om det blir en utflykt till Bollnäs nån dag. Fy fan vad tråkigt. Måste kolla upp om det finns nåt att se efter vägen så att det lättar upp en aning. Jag kanske inte ens måste följa med? Herr Orörlig kanske snart är tillräckligt rörlig för att trampa på gasen. Fru Rörlig kan ju vara hemma och göra nytta. Herr Orörlig får väl börja jobba igen så fort han kan köra bil så då kan han ju åka mitt i veckan på nån ledig dag när ändå Fru Rörlig ger järnet på jobbet.

Hur som helst, altanbygget ingår inte i "Projekt 2008" men en dörr kan man ju sätta in iallafall. Så att man kan gå ut i trädgården på SÖDERsidan och öppna och få in lite kvällsluft i vardagsrummet. Frågan är om den blir blå? Det kanske blir mobbing iallafall? Hur mycket kan man skriva om en altandörr? Fortsättning följer.

...kan vara upphov till:

• att vi kommer att köpa TV nummer 2 inom kort. Ett köp som vi tidigare sagt oss vara totalt ointresserade av. TV är måhända oviktigt men när det skärmar av 50% av familjen, ett helt rum och hela kvällarna blir det too much.

• dålig stämning. De avskärmade objekten blir så styrande. Kommunikationen blir liksom så... obefintlig. In absentia.

• en övning av, och förhoppningsvis också en uppgradering av, argumentationstekniken. Om man verkligen vill se på TV så måste man verkligen lägga fram saken på rätt sätt. En tre sidor skriftlig ansökan om vad, när och varför man vill se ett visst program skall lämnas in senast ett dygn innan nedsläpp. En enmannajury avgör sedan om skälen är tillräckligt starka och om programmet håller tillräckligt hög standard för att slå ut en hockeymatch. Om Sverige spelar i den aktuella hockeymatchen avslås ansökan redan innan den är inlämnad.

• att Kajan får jävligt mycket gjort i och med att hon inte har tillträde till TV:n. Eller rättare sagt, vem fan vill titta på hockey när man sätter sig framför TV:n?

Senast sedda filmer: The man from earth och My blueberry nights. Ingen av dem kommer att gå till historien. Se något annat om du har möjlighet.

Fyra dagars ledighet i sträck! Har hunnit en väldans massa. Party-party hos goda vännerna M på Valborgskvällen. Övernattning och igentagande av förlorad tid. Prateliprat. En heldag i trädgården. Finns det inget att göra så skapar man sig. Varför vara inne när man kan vara ute? Plockade bland annat fram betongfabriken. Bara att sätta igång med årets projekt.

Har, med hjälp av dygnet hos vännerna M, kommit underfund med att våra byggprojekt inte kommer att se ut som vi hade tänkt. De har utvecklats. Till det bättre hoppas vi.

Lördag och imorgon söndag ägnar jag åt tävlande. Lördagens lopp gick helt åt skogen, om man får säga så i orienteringssammanhang, och jag skyller på kartan och kompassen. Det var naturligtvis inte mitt fel. Kartan var skitkonstigt tryckt (siffrorna satt antingen ihop eller utanför kartan) och kompassen gick sönder. Jag var arg i tio sekunder men tänkte sen: vad är jag här för? Jag tog mig en fin joggingtur i obanad terräng och var nöjd med det. Ska ju ut och tävla imorgon söndag igen. Fast då ska jag köpa en ny kompass så fort jag kommer till tävlingen och kolla trycket innan jag kutar från starten. Det är inte säkert att det kommer att gå bättre för det.

Tidig start betyder visserligen tidigt uppgång ur sängen men å andra sidan tidigt hemkomst efter alltihop. Satte igång med storbak och supermiddag men hann även sitta rätt länge vid datorn, prata med syrran (HEJ!) och kolla hockey.

Eftersom G fortfarande går här och linkar med sitt onda knä så har han dragit på sig en handfull kompensationsskador. Är det inte nacken så är det höften. För att inte tala om ryggen. Idag small den till på allvar och han blev fullkomligt orörlig (som om han var så himla rörlig innan). Tog omedelbart ett sånt där piller som är så starkt att man dör av det i lite större dos (något vi fick med oss från besöket hos vännerna M efter att de hade sett G linka runt i ett dygn) och slocknade som ett barn. Tröttande stod det med feta bokstäver på kartongen. Tro jag det. Några timmar senare tog han sig nerför trappen och sen dess har han suttit i soffan i en position som om han hade en pinne uppkörd där bak och ända upp i nacken. Emellanåt brister han ut i ett grymtande och jag trodde att det berodde på smärta tills jag insåg att hockey-VM hade börjat. Att jag glömmer så lätt. Inget kan få honom i sådan affekt som hockey-VM. Undrar hur ont han har egentligen? Ryggproblemet kanske stavas i-s-h-o-c-k-e-y.

Att vara skadad verkar vara ett lotteri. Först ska man få en tid hos en läkare. Sen ska man få tid på röntgen. Sen ska man vänta i två veckor på att röntgenbilderna når läkaren. Under tiden sitter man hemma och har för ont för att kunna jobba. Har man tur så får man tag på läkaren när de fem dagarna har gått och har man ännu mera tur så skriver läkaren ut ett sjukintyg. Det kan hända att de istället menar att man ska be om andra arbetsuppgifter. Nåväl, när sjukintyget sedan når Försäkringskassan är det inte säkert att de gör samma bedömning som läkaren. De kanske inte alls vill betala ut någon sjukpennning. Att inte en så pass stark grupp i samhället som läkarna har höjt sina röster högre förbryllar mig. På det här sättet blir de ju inkompetensförklarade av Försäkringskassan. Det ska bli spännande att se hur det här slutar. Ett trasigt knä.

Idag har jag suttit på en föreläsning mellan 9-16. Och fått en uppenbarelse. Helt plötsligt stiger tårarna upp ur mina ögon och jag blir lite darrig. Det handlade bland annat om ADHD, autism och Aspergers syndrom och jag inser att jag har Aspergers (en form av autism). Jag har alltid skämtat lite om det, alla är väl lite dampiga emellanåt, men det har i mitt fall alltid funnits ett uns av sanning. På senare år, då jag av naturliga skäl intresserat mig lite extra för personlig utveckling och psykisk hälsa, har jag via vetenskapen fått signaler på att jag, i synnerhet som barn, visade flera symptom som skulle kunna vara relaterade till autism. Idag släpptes bomben framför mina fötter.

Eftersom jag jobbar med barn och ungdomar är det naturligtvis viktigt att känna till hur de med diagnos upplever tillvaron och hur jag kan ge dem en fostran som stärker just dem. Därför satt jag i hörsal T idag och lyssnade på en kvinna som själv har dubbeldiagnos men som på ett framgångsrikt sätt, bland annat genom medicinering, har lyckats ta sig genom livet, familjen och karriären.

När hon efter ett par timmars föreläsande har radat upp tillräckligt många tecken och symptom så känner jag som om hon pratar om mig. I samtliga exempel, från födsel, genom skolåren, via relationer till tillfället då diagnosen ställdes, kan jag dra paralleller till mitt eget liv. Det mest omvälvande av allt är att jag får FÖRKLARINGAR på en helvetets massa mysterier i mitt liv. Varför det blev som det blev i tusentals olika situationer. Varför jag gör som jag gör för att hantera vissa saker.

Att jag sedan 10 år tillbaka trots allt lyckats bra med vänner, studier och livet beror just på mitt nyväckta intresse för personlig utveckling och psykisk hälsa. Jag lyckades lära mig framgångsrika beteendemönster. Från och med då finns egentligen inga mysterier eller frågetecken att räta ut. De från barndomen och tonåren började massutredas idag och det pågår fortfarande. Sedan jag kom hem har jag fått den ena uppenbarelsen efter den andra.

Aspergers eller inte - det finns inget som är så gött som en varm och solig vårkväll och en träning inom räckhåll. Åkte iväg och fick mig en nyttig och välbehövlig genomkörare i kilsbergsterräng.

Väl hemma igen får vi sällskap till middagen av två älgar, en ko med nyfödd kalv. Svårt att fokusera på maten när dessa står lugnt och stilla på ängen och betar.

Gs knä är fortfarande en katastrof. Nån som har ett över att låna ut till honom?

Här händer det grejer. Uj uj uj. Det nya livet funkar bra och jag har höjt mig ett snäpp. Använder tandtråd, kollar väldigt lite på TV och rensar högar mest hela dagarna. Röra på mig lyckas jag också hinna med. Alla dagar utmynnar inte i 10000 steg eller mer, jag är väldigt glad att jag inte lät operera in det där larmet, men å andra sidan vilar jag inte på hanen. Det är inte alla sorters "nya-livet-verksamheter" som ger steg. Tävlingen på jobbet tog slut i helgen men min stegräknare sitter på iallafall. Som sagt, det här är en av mina nya vanor.

Såg till att nästan spränga stegvallen i lördags när jag sprang tiomila i en skog nära ett tjusigt slott i stockholmstrakten. Pampigt att värma upp på krattad grusgång och spurta in i en slottspark. Min insats var klart godkänd. Höll mig under skamgränsen 10 min/km och tiden in till varvningen var till och med riktigt bra. Sen orkade Kajan inte hålla samma tempo hela banan men å andra sidan tog jag kontrollerna som om det vore snitslat i skogen. Häpp!

Väl hemkommen fortsatte tävlingen. För herrarna och för oss andra framför datorn. Tiomilanatten är en högintressant upplevelse för en gammal orienterare och kan man inte uppleva den på plats så får man följa kampen via webb-TV.

Det var fruktträdsrea förra veckan. Och lön. Vi shoppade till vår odling. Det åkte med lite andra buskar i kundvagnen också. Eftersom G haltar och linkar så var det jag som fick gräva och plantera under söndagen. Hade helst velat ligga med benen högt och pralinerna inom räckhåll, nytävlad  och sent isängkommen som jag var, men plantera skulle jag. Det bidrog visserligen till att jag kunde känna mig stolt och nöjd vid läggdags. Det är så härligt ute nu. Luften, temperaturen och den annalkande grönskan. Vitsipporna och scillan blommar över hela vår gräsmatta och påskliljorna är på väg att slå ut. Jag tillbringar mycket tid ute och pysslar med rabatter, plantering, röjning, nyanläggningar och omorganisation i utemiljön.

Deklarationen är gjord och inskickad via nätet. Prisa gud - nu kommer skatteåterbäringen redan före midsommar! I år ska vi inte slarva bort våra tusenlappar som vi gjorde 2007. I år ska vi fylla skuldfickorna. Fast det sa vi förra året också och sen när pengarna kom så åkte vi till nåt byggvaruhus, IKEA och på semester. Men i år är det Nya Livet och här slarvas inget.

Har bokat in mig på en marknad den 31 maj. Ska (förhoppningsvis) sälja lite keramik och betong. Det är ett bra sätt att komma igång på efter vinterdvalan. Tänker satsa på lite nya former och färger i år.

Följande ordväxling ljöd i dalen i veckan:

Tisdag kl. 21.30:
G: Du får ta Volvon imorgon.
K: Ja visst. Varför då förresten?
G: Jag måste meka med Polon.
K: Okej.

Kort paus.

G: Men du får inte använda fotbromsen.
K: Är du helt galen? Då vill jag inte köra den!
G: Ja men du kan använda handbromsen, det är samma sak.
K: Nej det kan jag inte!
G: Jo det kan du.
K: Nej det kan jag inte! Det är ju en helt annan sak. Då måste jag antingen åka 30 minuter tidigare eller få övningsköra först. Vad händer förresten om jag bromsar som vanligt?
G: Bromsen låser sig och blir glödhet.

K körde Volvon till jobbet men tog det extremt lugnt och försökte använda handbromsen så mycket hon kunde men det var skitknepigt att tänka om och det var definitivt inte samma sak.

Onsdag fm:
G mekar med Polon och vrider till knät så illa att han inte kan gå. Ringer landstinget och får läkartid dagen därpå. Hoppas att det ska bli bättre av sig själv men icke.

Onsdag kl. 20.00:
G: När slutar du imorgon?
K: 17.30 men sen ska jag direkt in till stan och träna och sen har vi möte efteråt så jag är väl hemma vid 21-tiden.
G: Åh fan. Då blir det mekande i mörker.
K: Va?
G: Ja det är besiktining av Volvon på fredag och bromsen funkar inte och jag kan inte meka så det får du göra.
K: Ehhh... okej...

Kort paus.

K: Jag skiter i träningen och får säga att jag inte kommer på mötet. Då kan jag vara hemma före 18. Det går ju för fan inte att börja meka efter 21 på kvällen när besiktningen är före 9 dagen efter.

Torsdag morgon:
G sjukar sig eftersom han inte kan gå. Läkarbesöket utmynnar i en röntgen som vi ännu inte har fått svar ifrån.

Torsdag kl. 18.10:
Som tur är kvällen vacker och ljus och som tur har G förberett så mycket han kan, både på bilen och mentalt, när K kommer hem. Som tur är det bara en (1) skruv som jävlas och som tur är K inte helt novis på bilmekande. Det får man inte vara när man lever ihop med G.

Förhoppningsvis klarar sig Volvon genom besiktningen men G sa: Jag får väl ta med lite extra glödlampor för så jävla dålig som våran väg är så är det väl alltid nån som pajar på vägen dit. Själv åker jag till jobbet och låtsas som ingenting och sen ska jag äntligen få åka och köpa jord. Imorgon är det nämligen LÖN!

Fältbiologerna protesterar mot vår överkonsumtion av kläder. Enligt dem är följande fakta riktiga:

• Svenskar köper i snitt 24 kilo kläder per år. Genomsnittet i världen är 9 kilo.
• För varje kilo kläder som tillverkas går det samtidigt åt ett kilo kemikalier och i genomsnitt 350 liter vatten.
• För att tillverka ett kilo jeans går det åt 6600 liter vatten.

Vad kan man göra som konsument för att förändra detta? Fältbiologerna föreslår följande åtgärder:

• Vårda dina kläder så håller de längre
• Redesigna dina kläder så blir de som nya
• Handla second hand
• Byt kläder med kompisar
• Låna kläder av kompisar
• Utnyttja klädpooler och uthyrningar

Positiva/negativa konsekvenser av en eventuell förändring:

• Färre arbetstillfällen inom konfektionsindustrin
• Marker som idag används till bomullsodling kan istället användas till matproduktion

Fältbiologerna kräver i övrigt att:

• Företag som tillverkar kläder i andra länder ska ställa högre krav på produktionen så att inte lika mycket kemikalier släpps ut och påverkar miljön.

Jag köper detta rakt av. Nu ska jag gå och ta på mig en av mina tolv tjocktröjor. Jag fryser.

Fick ofantligt mycket gjort i trädgården under helgen. Långt mycket mer än som stod på lappen (som Ingegärd skulle ha sagt). Ville liksom aldrig gå in. Ville bara dra ut på njutningen.

Såg Snakes on a plane igår. Tänk er en hysterisk flygfärd med flera hundra aggressiva animerade ormar. Jag vet inte. Hade klarat mig utan den filmen.

Vårväder. Hela dagen har tillbringats utomhus. Jag har ett jobb som tillåter det. Många steg på stegräknaren. Flyttar man ut verksamheten så blir ytorna större och stegen fler. Förkyld men inte hängig. Har släppt sorgen över söndagens missade stafett och redan siktat in mig på nästa utmaning - tiomila. Har förärats sista, långa, raka sträckan i ett lag med potential. Tre hungriga juniorer och en tävlingsräv till veteran. Å så jag. Could it be better?

Kunde plocka ner årets första utomhustorkade tvätt. Lovely. Luktar så gott och är så slät och fin. Inget strykjärn här inte! (Som om det någonsin skulle ha varit det...)

Nu stöter rådjurmammorna bort sina fjolårskid för att ge plats åt nästa kull. Det märks. Rådjur är fina men de verkar vara... dumma i huvudet. Helst ska de stå mitt på vägen, helst bakom en krök eller ett krön. Helst väljer de att passera vägen när det kommer en bil. Inte före. Inte efter. Vad är det för fel på skogen? Nej, råttor vill jag helst likna dem vid. Eller nåt annat ohyra.

Åsa Jungnelius. Kvinnan som skapar glaskonst i radikal, feministisk anda. Gör bland annat skulpturer av glasskor med stilettklack. Det går inte att gå i stilettklack. Det går bara att sitta eller ligga. Den som bär dem reduceras till ett objekt. Den som påstår att det går att gå i stilettklack har anpassat sin gång till skon. Hon övertygade de glasblåsande männen i Kosta glashytta att bära kilt. Skitsmart. Det är ju asvarmt i en glashytta. Jag behövde inte övertyga min sambo att skaffa en kilt. Det gjorde han så gärna på egen hand.

Det hettar lätt om mina kinder. Dags att byta ut arbetskläderna. Vintermössa och lånkalsingar mot keps och sandaler. Från första maj råder strumpförbud på mitt jobb. Säger dom. Visste inte att det fanns en dress code på fritidshem. I synnerhet inte på bonnvischan.

Visserligen tycker jag att högar är bland det värsta jag vet men det som ligger på vår tomt just nu kan snarare kallas för berg:




Eller ett annat attraktivt projekt som man bara längtar efter att få sätta tänderna (?) i...



Om man sen känner att man fortfarande har arbetslust, kraft och energi kan man få montera ihop detta:



Själv är jag mest intresserad av att hämta ytterligare ett berg, nämligen jord. För detta behöver jag åtminstone plocka av hela jävla bastun från släpkärran (montera ihop den tänker jag inte befatta mig med) och skotta bort minst 5 av de 12 tonnen grus så att jag kan få fram ovan nämnda släpkärra.

Om man tycker att livet är alldeles för slätstruket och småtrist kan man göra som grabbarna i Before the devil knows you're dead. Snacka om att krångla till saker för sig. Bra film!

Mitt senaste tillskott i kryddhyllan är Liquid Smoke. Enligt innehållsförteckningen är det en ren naturprodukt utan tillsatser. Att marinera tofu eller sojakött i rökarom är inte så dumt. Det är betydligt vanligare att den rökta smaken förekommer i köttprodukter men kan även göra underverk för lite vegiskäk. Hittas i välsorterade mataffärer i samma hylla som grillsåserna.

Å inte kunde jag vara med på nån brunbildsträning idag. Nyttigt och närliggande till trots. Jag har lindriga förkylningssymptom och efter 90-talets TVARsot så tar man det väldigt försiktigt med träningen när det svider lite i hals och näsa. Har ju en spännande utflykt på söndag till Stigtomta att ser fram emot om jag lyckas få bort svedan. 7 km och en förstasträcka är inget man vill missa i första taget!

Läget i drivhuset: Nu tittar det upp allt möjligt ur jordklumparna. Några olika blommor, tomater och dill men framför allt gurka. Gurkan är helt klart vinnaren i drivhuskampen. Zinnian, som ett tag såg ut som en säker segrare, ligger långt efter och kommer aldrig att ha en chans. Men om man tänker efter, förra året blev våra gurkplantor över två meter höga, så om de ska hinna bli det även i år så förstår man ju att de måste dra på från början. (Lyx-)problemet är bara att de börjar växa ur lådan. En del andra saker, som riddarsporre och paprika, har inte ens hittat ur jorden och vill nog gärna behålla plastlocket på ett tag till.

Jag tror jag lyckades sälja vinglasen. Idag kommer det förhoppningsvis en tjej och köper dem. Om hon ångrar sig så har jag två andra på kö. Känns säkert. Bra, då har vi lite pengar att betala bilreparationerna med. Tur att G kan det där med att meka bil så att det bara är materialkonstnaden som svider. Och hans humör förstås. Laga bil är det bästa han vet förstår ni.

Fikusarna har också visat sig vara intressanta. Ni som vill ha dem - come and get them! Först till kvarn...

Våffeljärnet står kvar i hallen. Den som behöver det kan få det.

Vaknade tidigt idag igen. Före 9. Vad har hänt?

Har haft träääääliga eksem och andra märkliga hudproblem hela vintern. Har provat diverse salvor från apoteket och de har hjälpt litegrann men inte all the way. Köpte därför en aloe vera gele av nån naturproduktsgumma och se! Efter bara en helgs behandling är jag nästan fri från skorv, sår och svamp. Tacka vet jag naturprodukter. Att jag har ätit och druckit som en återhållsam och mycket restriktiv vegan de senaste två veckorna kan i och för sig också bidra. Kemikalier, mjölk, socker och en del annat - jag tror man ska vara försiktig med det!

Har bara ätit vegetariskt de senaste 8-9 åren och blir bara mer och mer nöjd med och säker på mitt val. Grunderna till mitt val var från början etiska men med tiden har skälen även blivit hälso- och resursmässiga. Rent ideologiskt skulle jag vilja vara vegan men det verkar vara lite komplicerat. Inte på hemmaplan men vid restaurangbesök, resor och middagar hos andra. Risken är väl att man aldrig mer blir bjuden till nån. Det får räcka med att käka veganskt hemma. Nuförtiden finns det ju både grädde och glass av sojamjölk och den är dessutom kolesterolfri. Ibland är det ju så jääääävla gott med lite chevre, honung eller ett stekt ägg. Chips och vin är veganskt!

Det börjar poppa upp butiker på landet. Nära oss. Man behöver inte åka till stan längre. Gjorde en liten utflykt igår. Jag hade kollat väderprognosen och det skulle bli ett härligt vårväder och en perfekt dag för lite trädgårdsröjning. Icke. Det snöade hos oss (regnade i stan) och det var inte alls läge för nån trädgårdsröjning. Tog sålunda en biltur till butikerna på bygden. Eller stråket som det också kallas. För min del kommer jag långt med dessa. Schyssta kläder, växter och inredning. Vad kan man mer behöva? Dessutom finns det en byggnadsvårdsbutik för oss med äldre hus, möbeltapetserare och en massa annat. Inga parkeringsautomater så långt ögat kan nå. Nu ser jag dock att molnen börjar skingra sig ute och att söndag eftermiddag kan bli en riktigt trevlig sådan i trädgården. Häpp!

Sedan sist har jag sett följande filmer:

John Rambo. Skulle kunna ha varit en otäck slakt- och äventyrsfilm men det är en komedi. Hur tuff kan man vara innan man exploderar? Ändå har jag behållning av filmen. Rambo is back. Slåss för rättvisan på sitt eget blodiga sätt. Råare och mera avskalad än någonsin. Kul återseende. Även i filmens värld åldras man.

The Tattooist. Tråkig story. Halvdant skådespeleri. Det enda som är kul är alla tatueringar och det kan man kolla in på bättre ställen. Spara tid - se inte denna film. Kolla istället...

There will be blood. Bra film. Daniel Day Lewis är skitbra. Fick han en oscar för detta? Jag är glad att jag inte jobbade i oljebranschen i början av 1900-talet. Verkade slitigt.

Kill your darlings. Jag vet inte... ibland var den kul. Absurda situationer. Inte skitdålig men det finns verkligen bättre filmer. Jag skulle aldrig rekommendera just denna när det finns så mycket annat.

Moving McAllister. Road movie vs töntpojken möter snyggbruden. Låter som som en amerikansk klichéfilm fast den här innehåller en del kul grejer. Sevärd medelfilm.

Nu råder det inte längre några tvivel. Det var gurkan som tittade upp igår. Nu har alla tre gurkfröna grott men så dyker plötsligt Zinnian upp från ingenstans och tar täten. Utan tvekan är Zinnian, denna fjärde dagen, störst och vackrast i drivbänken!

Är det en grodd jag ser eller är det inbillning? I så fall har gurkan vunnit! I och för sig kom gurkfröna ner i jorden först fast det handlar om högst 10 minuters marginal.


Säljes och skänkes
1. Är det någon som behöver ett våffeljärn? Modernt, fräscht och väl fungerande. Gratis! Vi har ett ännu nyare i dubbelutförande och det känns onödigt att ha två, nästan tre, våffeljärn i hushållet. Hyllorna behövs till vettigare saker.

2. Är det någon som behöver Kosta Boda Line-glas (20 cl vinglas) så säljer vi våra billigt. Jag blir bara nervös när jag ska använda dem. Håller mig hellre till IKEA. De är välvårdade, felfria och originalkartongerna finns kvar. (Klicka på bilden så blir den större.)

3. Vad sägs om två gigantiska Benjaminfikusar? Välmående och täta söker de nu ett nytt hem med större plats. (Nu vet du att du ska klicka!)

Jag har inte gått 10000 steg idag heller. Å andra sidan har jag varit social. För mig är det ungefär lika ansträngande. Inte för att jag är särskilt sällskaplig av mig på fritiden, nej jag umgås helst med mig själv, men vissa kontakter och relationer bör få näring då och då. Det skulle kännas läskigt att inte ha NÅN vän. Därmed ser jag till att boka in lite social verksamhet med jämna mellanrum. Det är nyttigt att få lite perspektiv på tillvaron genom att se in i andras liv och höra hur de tänker. Det får dock inte bli för ofta. Fan vad skönt att det blev gjort idag.

I morse vaknade jag tidigt. Och var pigg. Helt sjukt ovanligt i min värld. Fan vad gött det är att ha hunnit massor innan klockan är 10 på förmiddagen. Jag skrev bland annat en lista. Tror ni att jag följde den? Nähä då. Fast jag gjorde en massa annat och dessutom kommer det en söndag. Har betat av en jävla massa datajobb. Svarat på mail, skickat bilder och rensat i musikdatorn. Bokade in nya träffar med släkt och vänner. Såg till att sprida dem jämnt under våren. Passade dessutom på att byta ut lite av musiken på min bilstereo-USB. Det är skitsmidigt att ha musiken på en USB i bilen! Rekommenderas varmt nästa gång ni ska köpa ny bilstereo.

Såg Into the Wild. Schysst film. Sevärd. Modig kille ger fingret åt The Society och lierar sig med naturen i flera år. Sann historia baserad på hans dagbok.

Har ni sett TV-tablån för Kanal 9 på lördagkvällar? Det är bara brittiska deckare! Säkert 10 olika. Allt från 80-talets Dalgleish via Midsomer till något hypermodernt. Lite komiskt.

Inga frön har grott än. Två dygn kanske är för mycket begärt?

Helvete vad skönt. Det är en hel dag ledigt till! Och lördagen är ju bara barnet!

Idag har jag satt ca 100 frön i 60 torvbriketter. Gurka, tomater, paprika, lite örter och en mängd blommor. Jag längtar tills det börjar gro och spira och man får greja i växthuset. Fast än så länge får odlingen stå inomhus. Nätterna är alltför kalla för små frön. Påskliljorna börjar titta upp ur gräsmattan. Allt är sent här eftersom vi bor på högre höjd. När jag köpte hus visste jag inte att jag hade ett intresse för trädgård, odling och blommor. Det låg latent. Det är otroligt rogivande att sköta odlingar, vattna och påta i rabatterna. Dessutom är det så vackert när det blommar och det luktar så gott från örter, jasmin och syrén.

Jaha, det är bara att knata på. Stegräkningstävlingen på jobbet hjälper mig förhoppningsvis att etablera nya vanor. Promenad på lunchen. Det är ju faktiskt inte så dumt. Komma ifrån folk och få lite vardagsmotion. Att dessutom ha som minimum att gå 10000 steg varje dag hoppas jag också kommer att bli en rutin. Enligt nån hemsida (som förmodligen är lierad med nån som säljer stegräknare) bör en medelsvensson gå minst 10000 steg varje dag för att kunna äta gott och minimera riskerna för diverse folkhälsosjukdomar. Stegräknaren måste alltså ingå i basutrustningen varje dag. Kan man operera in en sådan? Det vore väl smidigare? Om man inte har gått sina steg när man går och lägger sig så vibrerar den så att man inte kan somna. Eller tjuter som en sirén så att man väcker alla andra i huset så att de blir oxtokiga på en och begär att man ska flytta. Å det vill man ju inte riskera. Bäst att knata 10000 steg om dan istället. Helsicke vad alla är intresserade av att hämta saker i förråd, springa med meddelanden och sortera sopor nuförtiden.

Trots att jag knallar och går och faktiskt springer en del så ligger man i lä. Det finns ett gäng hundtanter som redan kl. 07.30 har gått en timma med jycken. Så själva tävlingen har jag förlorat för länge sen. Det finns inga priser i världen som kan få upp mig tidigare än nödvändigt på morgonen. På mina sovmorgnar finns det inget som kan få mig att göra avkall. Inte ens det nya livet.

Igår gjorde jag mitt första lopp för året i OL-skorna. En vacker kväll, en fin skog och en vällagd bana med uthängda snitslar och Kajan är självskriven. Första tävlingen är om drygt två veckor så det gäller att få in kartvanan och skogslöpningen. Det är en helt annan sak än att springa i en friidrottshall eller på grusvägar.

Idag fick jag veta hur mina arbetsuppgifter ser ut nästa läsår. Min chef har lyckats snygga till mina anställningspapper så nu tillhör jag RÄTT fritids även på dem, inte bara i verkligheten. Känns tryggt. Bara 27 år kvar...

Projekt "nya livet" håller i sig. Jag känner mig förbannat nöjd. Men det var nån som sa att det tar 2-4 år att etablera en ny vana. Fast det kanske bara gäller ätbeteende.