Kajans

Är det någon som behöver en kurs i logistik? Jag kan hålla i den. Fast när jag tänker efter så vet jag inte hur jag gör så det blir nog svårt att lära ut. Dessutom kan man få magkatarr av min modell. Fast i så fall håller pappa med piller. Jag är autodidakt. Har liksom ingen utbildning i skiten men genom många års praktiserande vågar jag påstå att jag är en stjärna. På gott och ont.

Mannen med apoteket

Alltså vilken vår! I min kalender ligger aktiviteterna kant i kant med varandra. Ibland har jag glömt att peta in mat, sömn och transport. Varför kan man inte utnyttja alla 24 timmarna som det ändå finns på ett dygn?

Kalla mig gärna autistiskt lagd men jag blir väldigt fyrkantig i dessa sammanhang. Kom inte hit och var spontan. Det tillåter inte mitt schema. Då spricker allt. Social? Det får räcka med dem jag hinner träffa på skolan. Den där skolan som jag måste jobba på då och då för att få livet att gå ihop. Den där skolan som råkar vara ett förbaskat trevligt lönejobb trots allt. Nu när man måste ha ett. Det finns ju betydligt sämre. Men ibland är det liksom i vägen. Det stjäl så mycket tid.

Att vara strängt fyrkantig i perioder är faktiskt jävligt effektivt.

Men ibland händer det oförutsedda saker. Sånt som inte ingår i schemat. Sånt som inte går att bortse från eller förändra. Det är liksom bara att anpassa schemat efter de nya villkoren.

Gizmos pappa gick bort. Det kom plötsligt men ändå inte. Är man nästan 87 så vet man att det inte är så mycket kvar av livet men när livet just har tagit en vändning i den positiva riktningen så förväntar man sig inte ett nattligt telefonsamtal med beskedet att pappa Einar har dött lugnt och stilla. Trots att han hade varit uppe, rört sig, ätit och varit social samma dag.

Gizmo gick igenom hela känsloregistret. Saknad, skuld, lättnad och förstås en avgrundsdjup sorg. Jag försökte finnas till hands. Jag försöker fortfarande. Det är så nytt. En ny familjekonstellation att vänja sig vid.

Gizmo är ett sladdbarn. Han har två äldre syskon, Ann-Charlotte och Urban, och tillsammans har de tagit hand om allt. Det känns så bra att de har haft varandra och att de har hållit så sams. Fast det är inget unikt. De är väldigt sams och har alltid varit. Men nu var det nya saker att ta ställning till och nya beslut att fatta. Väldigt många dessutom. I den här kulturen finns det ingen tid för sorg.

Gizmo, Urban och Ann-Charlotte

Gizmos pappa bodde i Särna, nästan 40 mil bort. Resorna har blivit många och den senaste var jag med på. Begravningsresan. Allt klaffade. Allt blev som det var tänkt. Allt var väldigt vackert. Allt var otroligt tungt.

Jag har redan varit på en begravning i år. Morfars. Det fanns många likheter. Inte utförandet men känslorna och ordningen de kom i. Morfar begravdes i januari och urnan skulle bisättas i april i samband med att han och mormor skulle ha firat 70-årig bröllopsdag.

Mormor blev 95 förra veckan

Då fick mormor en ministroke. Bisättningen sköts upp. Stålmormor klarade sig bra. Nytt datum för bisättning spikades till en fredag i maj. Och samma fredag, samma tid, samma kanal skulle svärfar begravas i Särna.

Hur skulle jag göra nu?

Mormor och mamma tyckte att jag skulle åka till Dalarna och stötta min sambo. Morfar var ju faktiskt redan begravd. Ibland är det så skönt att slippa tänka själv. Och Gizmo tyckte nog att det var skönt att jag var med. Fast han ville att jag skulle välja själv och göra det som kändes bäst. Jag vet att det blev bäst som det blev.

Einar jordbegravdes och de närmast anhöriga förde honom till sista vilan

För två dagar sedan dog även Gizmos farbror Helge. Vi träffade honom på begravningen. Helge var den sista av de tio syskonen som gick bort.

Det kan också hända trevliga saker som flyttar om i schemat. En syster som kommer till Sverige till exempel. Då är inte jag den som säger tyvärr jag kan inte utan då är jag den som sätter upp stängt-skylten, ber kunder och kursare återkomma nån annan gång och tar ledigt från lönejobbet. Bye bye.

The Sister

Det låter så häftigt med en syster som är i Sverige i över en månad men Sverige behöver inte betyda Örebro. Den här gången är hon i moderlandet för att arbeta. Inte träffa familjen. Fast hon har lyckats klämma in ett par trippar till hemstaden mellan Julia Dufvenius och Mando Diao. Och det är såååå roligt att träffa den där kändisfrottérande människan. Varje gång. Här eller där. Över eller under. Kort eller långt. Fast jag önskar att det vore mer långt än kort. Jag trivs så bra med henne.

Hon äter svenskt när när hon är i Sverige

Och när vi ändå hade henne på tråden och släkten var samlad i Örebro för morfars skull så slog vi till med årets släktkrocket. Här vilas inte på hanen. Why wait liksom? Det var bara en sak jag var tvungen att göra. Det var en marknad jag inte kunde säga nej till. Eller kunde, det kunde jag väl men det hade varit korkat. Det var Klockhammarsdagen, bara tre kilometer hemifrån, och om jag inte hade stått där och marknadsfört mina saker och tjänster så hade jag gått miste om flera chanser till kontaktskapande. Dessutom sålde jag rätt så bra. Inget går upp mot Konst & Kaffe i augusti men Klockhammarsdagen seglade upp som en god tvåa. Här finns lite bilder från evenemanget.

Det är skitkul med marknad

(Foto av syrran)

Släktingar

(Foto av syrran)

 

Mina synkade föräldrar

(Foto av syrran)

 

Bra eller dåligt foto på mamma?

(Foto av syrran eller någon som kapade hennes SVINDYRA kamera)

 

Den smyckestillverkande och gravida kusinen

 

Kusinkrocket

(Foto av mamma)

 

Den obligatoriska lagbilden. För tjugonde året i rad. Tror vi.

(Självutlösning)

Inget gick dock upp emot den kontakt jag skapade med en kille från Kilsbergens hembygdsförening. Genom honom kan jag nu vara med på Tysslingedagen. The Big Event. Först var det inte möjligt i år, nej det var redan fullt, men så ringde killen och sa att jag visst skulle kunna stå där redan nästa vecka! Kristi himmelsfärdstorsdagen kommer inte längre att innebära någon trevlig utflykt runt Tysslingen utan då ska Kajan sälja krukor. Lovely! Liksom två dagar senare på Min Skattkammare. Kolla vilken fin marknadsföring!

Varför har våren varit så späckad då? Jo men det är ju marknaderna. Och kurserna. Och trädgården. En marknad är ju inte bara där och då utan den är ju redan under månaden innan själva spektaklet. Och inte är det slut heller. De två första veckorna i juni är också fyllda av marknader och kurser och sedan ska jag åka till Finland och springa världens största orienteringsstafett.

Till sånt brukar man komma tränad men jag ska prova något nytt. Jag glömde nämligen lägga in träning på schemat och ni vet ju redan att det är fulltecknat.

Därefter är det SEMESTER. I sex hela veckor.

En av dessa ska jag faktiskt vara elev. Jag hittade en kurs hos ett konstnärspar i Värmland (keramik/textil) och där har jag bokat in mig för en veckas avancerad drejning. Sen ska jag bara vara hemma. Nån utflykt hit eller dit blir det men i övrigt ska jag skrota runt på gården. Ta hand om odlingar och hålla butiken öppen.

När man lever med en student så kommer man inte så långt på sommaren. Och det känns jättebra. Egentligen vill jag helst vara hemma just på sommaren men det är ju då vi har varit lediga och kunnat resa iväg. Nu kan vi inte det så nu får jag äntligen vara hemma. Dricka billigt vin i växthuset och gå till Kalltjärn och ta kvällsdopp.

Vad kan jag mer berätta?

Jo att jag befarar att det finns fler släktingar att begrava i år. Jag som trodde att detta var trädgårdsåret, inte dödens år. Pappas bror, farbror Olle, fick lungcancer och flyttades till hospice för ett par dagar sedan. Och det betyder väl bara en sak?

Ni kan också få gratulera mig till min lärarexamen. Tack tack! Men vaddå, var hon inte redan lärare undrar ni då. Jo hon blev behörig redan 2006 men struntade i att ansöka om själva examensbeviset. Nu blev hon så illa tvungen när regeringen inför lärarlegitimation. Då skulle examensbeviset visas upp minsann. Dessutom har jag valt att jobba som fritidspedagog, inte lärare, men det är helt okej när man har min examen.

Det kom 12 ton hästskitsblandad jord igår. Denna ska vi fylla vårt nya solfjäderformade odlingsarrangemang med. Självförsörjning - here we come!

Långt ifrån klart men på god väg

Till sist kan jag också berätta att det förmodligen blir en hel del livemusik i sommar och i höst. Idag köpte jag till exempel biljetter till Motörheads konsert i Örebro i december. I ÖREBRO. Hur sannolikt är det? Och frågan är om Lemmy lever i december?

Rödluvan blommar som vackrast just nu!