Kajans

Ibland lunkar det på. Det händer inget särskilt, livet går sin gilla gång, och man trampar på i sitt ekorrhjul. Den ena dagen är den andra lik. Men ibland gör man sådant som avviker från slentrianen. Sånt som går till historien och som förgyller tillvaron lite extra.

Eftersom jag är ett lyckligt lottat söndagsbarn så har jag haft turen att avverka ett flertal sådana oförglömliga och berikande moments på ganska kort tid. Eller tur, man får väl se om sitt hus och ta för sig helt enkelt. Planera och betala liksom. Fast lite tur är det väl ändå? När allt blir lyckat och över förväntan och när man har så pass god hälsa att man inte behöver ställa in något, då har man väl ändå haft en gnutta tur?

Det är kanske dags att sluta gå som katten kring het gröt och i konkreta ordalag berätta vad det är som har hänt helt enkelt. Klarspråk som Örebro kommun hade kallat det.

Förra fredagen, den 11 mars, gick vi på teater. Jag hade kommit över två gratisbiljetter till generalrepetitionen av Ingvar och vi som vill vinna snål-VM passade på att gå trots att jag egentligen inte var särskilt lockad. Och det var tur. Fördomskajan fick sig en knäpp på näsan. Ingvar var riktigt bra. Jag har väl ärvt den sidan av min far. Mannen som sänker förväntningarna så lågt han kan för att slippa bli besviken.

Det var bara så fruktansvärt töntig titel på pjäsen. Och det handlade om mannen som har burit sig så urbota dumt åt på senaste tiden. Men teater är ju så mycket mer än innehållet. Själva framförandet och skådespelarnas prestationer väger ju minst lika tungt.

Jag kan således rekommendera Ingvar för den som söker kulturell spis och vill se lite schyssta moves.

Redan dagen därpå inföll nästa händelse utöver det vanliga. Kajan tar bussen till Stockholm. I och för sig har jag gjort det många gånger förut men den här gången blev det lite annorlunda. Vi fick ett samtal av en granne som som skulle fälla ett träd över vägen just den morgonen jag skulle köra till stan för vidare transport till Stockholm.

Grannen: Du ska väl ingenstans på lördag morgon?
Kajan: Jo jag ska med en buss klockan 7.45.
Grannen: Ja då är vi långt ifrån färdiga.

Jag är helt säker på att den trädfällande grannen hade löst problemet åt mig om inte jag hade sagt att det skulle ordna sig ändå. För den här gången hade jag redan två lösningar på lut innan samtalet var avslutat. Det var inte bara något jag sa för att slippa vara till besvär. Efter teaterbesöket stannade jag i stan och sov hos mina föräldar för att kunna komma med bussen. Det var inte bara en enkel lösning utan också en väldigt bekväm sådan eftersom de bor på gångavstånd från busshållplatsen och jag kunde stiga upp ur sängen en halvtimme senare än i den ordinarie planen.

Häpp!

Huvudsyftet med stockholmstrippen var att umgås med familjen Torr Hud och med anledning av årets tema så var det trädgårdsmässan i Kista som hägrade. Vi tillbringade i stort sett hela lördagen där och samlade inspiration till årets odlingar och arrangemang.

På tillbakavägen hoppar jag in på Lush för att köpa deras tjärschampo som är så bra för just mitt hår. Expediten frågar om jag även behöver balsam men jag tackar nej. Skojade hon eller gick det av bara farten?

Under kvällen blev det tapas på El Clasico på Skånegatan och drinkar på Pet Sounds på samma gata. Båda ställena ser ganska oanseliga ut från utsidan men håller hög klass på insidan. Iallafall enligt mina kriterier.

El Clasico är litet, mysigt, serverar väldigt goda tapas och har trevlig och kunnig personal. Rakt igenom nöjd. Pet Sounds har god smak beträffande musik vilket är jätteviktigt när jag går ut en kväll. Helt avgörande faktiskt. Drinklistan är också en höjdare och här blandas frukt och sprit i ett otal olika kombinationer, den ena smarrigare än den andra.

Kvällen DJ var för ovanlighetens skull runt 60, iklädd blå sammetskavaj, tonade pilotglasögon och hade en frisyr som var trendig på Beatles tid. Att killen hade pilotglasögon har inte att göra med att det är inne just nu utan att han inte hade bytt brillor sedan det senast var hippt att ha pilotisar.

Han spelade vinyler ur sin skivback. Och det lät så bra. Den ena 60-talsdängan efter den andra. Alla höll världsklass. Och det tyckte DJ också. För varje ny låt han satte på så blickade han ut över folkhavet med en oerhört belåten men också bekräftelsesökande min. Till en början kunde man tro att han var ute för att flirta men för honom var det all about the music.

Om jag ska vara kritisk på någon punkt så var det kanske volymen. Pet Sounds är en bar, inget dansställe. Folk går dit för att snacka, dricka drinkar och gör det gärna med bra musik i bakgrunden. Jag var glad att vi inte var fler i sällskapet för då hade konversationen gått bet. Ätits upp av musiken liksom. Här hade jag kunnat skriva något om ålder men det skiter jag i.

Nåväl, vi traskar hem till familjen Torr Hud och sover gott.

Söndagar i sällskap med ovan nämnda familj innebär Sickla och Eriksdalsbadet. Det är cirkusskola och simhoppsdito på schemat men för oss spelar det ingen större roll om vi sitter på café eller i en simhall och snackar skit. Det skulle i så fall vara den bedövande fuktiga värmen som en simhall innebär. Till en början pratar vi sittande men positionen blir allmer liggande med tiden. Något som dock höll oss vakna var den nybörjargrupp med vuxna simhoppare som tränade samtidigt som barnen. Tanter, gubbar, yngre och äldre, tjocka och smala vuxna människor som tyckte att simhopp, det var något de ville prova på äldre da'r. Underhållande och modigt!

Helgerna i Stockholm med vännen M och hennes torrhudade familj blir bara bättre och bättre. Förmodligen för att jag har gjort resan några gånger nu och vi börjar få kläm på hur vi ska lägga upp det. Misstagen har begåtts och alla dåliga lösningar är bortsorterade. Jag är så nöjd.

Nu kan man tycka att det räcker med festligheter och utstickande dagar men icke. På måndagen vankades det ishockey och hur ofta händer det? Medans mitt sportintresse från åskådarhåll är allmänt och ljummet så är min sambo desto hetare. Iallafall när det kommer till hockey. Och nu hade Örebro spelat bra och tagit sig till nån slags kval så vi gick på match. Och det var kul för det blev många mål, hallen var fullsatt och Örebros fan club är aktiv, väl synlig och högljudd. Avslutningen blev dramatisk och Örebro förlorade men upplevelsen var en vinnare.

Förlust trots Conny...

Därpå följde några slentrianmässiga, inrutade och nästan välbehövliga vardagar innan det var dags för nöjen igen. 41-årsdagen skulle firas med en stillsam middag på en av mig utvald restaurang och detta förlöpte precis som jag hade önskat. Endast mina närmaste släktingar, fördrink med billigt bubbel på Flugis, buss till stan, god middag på Karishma, öl på Bishops, buss tillbaka till Flugis och eftersnack i köket.

När middagen var som trevligast, vinglasen fylldes på för andra gången och alla satt och berömde maten så börjar min far att skruva på sig. Han hade lite smygkoll på klockan och kunde inte låta bli att konstatera att vi skulle få åka gratis på bussen om vi åkte hem inom en halvtimma.

Kajan: Ove Sundberg!
Mamma: Ja men åk du så sparar du 12 kronor. Hej då.

Andra sidan är ni klara?

 

Allt smakar extra bra när pappa betalar!

 

Hela gänget och en halv moster. Trots mina 41 så var jag yngst!

Efter ytterligare en vecka i ekorrhjulet infann sig plötsligt den perfekta helgen. Inte för att vi har lidit brist på trevliga händelser i mars men ibland blir det bara så jävla bra.

FREDAG
Vi sammanstrålar hemma efter varsin arbetsdag och åker till stan för att leka kultursnobbar. Det är releasefest för Krakow - fem steg till och vi är bekanta med en av författarna. Det är mingel med snittar och höga glas och den som vill kan få sitt bokexemplar signerat. För visst köper vi boken. Eller snarare Gizmo. Vid en snabb titt i blädderexemplaret inser jag att det är en ganska tråkig bok och jag kommer förmodligen aldrig att läsa den. Inte ens bilderna lockar mig. Men evenemanget är spännande. Jag är glad att jag hada valt min kulturtantsoutfit och kan bekvämt smälta in och betrakta spelet. Jag hyser någon slags äckelförtjusning över den kulturella sfären, vill både vara med och stå utanför. Tur att jag inte måste bestämma mig.

Sen blir det hemfärd och vi delar en flaska finfin födelsedagsbourgogne. Sen händer det inte så mycket mer eftersom vi hade gått upp extremt tidigt, båda två, den morgonen.

LÖRDAG
Tidningen i sängen, lugn frukost, mycket sol och en dag i verksta'n. Sen gör vi oss i ordning för ännu ett kulturevenemang. Mia Skäringer kör sin enmansshow Dyngkåt och hur helig som helst på Hjalmar Bergmanteaterns gigantiska scen och det gör hon med den äran. Otroligt bra! Förutom hennes fantastiska prestation njuter vi också av lokalen. Trots att vi har varit där många gånger, båda två, så upptäcker vi teatern på nytt. Lokalen är helt fantastisk och ett stycke kulturminne från 60-talet. Materialval, arkitetktur, färger och former är så häftiga! I pausen unnar vi oss varsin drink och är helt upprymda av första akten, stämningen och byggnaden.

Ärtskott till frukostmackan.

(Peta ner gula ärter en cm under jordytan.

Vattna och vänta ca tio dagar så har du dina goda och näringsrika ärtskott!)

Direkt efter Mias avsked vandrar vi tillbaka till det gamla hamnmagasinet där vi var på releasefest ett dygn tidigare. Idag vankas det musik av bästa sort och vi njuter fullkomligt av Peter Lindströms soloprestation med sin banjo och senare det Distans Treelines åstadkommer med sin tremannasättning. Jag är överväldigad av deras framträdande. I synnerhet sedan trummorna kom in i bilden. Fast steel guitar är inte så dumt det heller... Mindre imponerad är jag av att man måste pressa sig genom ett vidrigt discotek för att komma upp till spellokalen på översta våningen.

Peter är så bra och min telefon tar så dåliga bilder...

Sist går det på ett bluesband från Skara men vi är inga bluesvänner så vi finner det lämpligt att dricka ur vinet, ta oss helskinnade genom discoinfernot och hitta halvettbussen som går till vårt övernattningsrum på Flugis. Återigen lägger jag huvudet på kudden och är helnöjd. Inte minst med att vara i säng redan klockan ett eftersom vi ska vrida fram klockan en timma dagen därpå.

SÖNDAG
Vi får våfflor till frukost och sen åker vi hem och tar tag i söndagen. Vi får positiva besked gällande Gizmos pappa som har fått ett tillfälligt rum på ett äldreboende och låter gladare än han gjort på 20 år. Det blir lite verkstad och tvätt. Gizmo bakar och gör paj. Det blir till och med ett glas söndagsvin innan vi avverkar två filmer och tar farväl av den perfekta helgen.

Nästa helg stannar vi hemma. Vi ska vårstäda och sätta frön. Och konstatera att vi redan är inne i månaden april.